Kalasar på estnisk krusbärs- och mandelchoklad och läser in mig på stockholmsk cykelhistoria. Planerar att bjuda Vårt Kungsholmen-bloggläsarna på ett par bilder från en cykelfabrik som låg på Sankt Eriksgatan när förra seklet var ungt, med några rader bakgrundsinformation.
I går eftermiddags sågs jag och Sofia i Farsta centrum för att köpa ingredienser till kolakakor och någonting till kvällsmat. Frågan var vad vi skulle äta. Utan några bra idéer bestämde vi oss för att skilja på oss där på Konsum och leta upp fem varor var och se vad det blev.
När så kolakakorna var bakade satt vi på balkongen och åt smördegspiroger med getost och kalkon, oliver, diverse grönsaker och solrosbröd med vitlöks- och chilifärskost och drack blåbärssaft.
I dag får Korskyrkebesökarna hembakade kolakakor istället för fabriksbakade. Ska strax dit och duka.
I dag betygsatte jag Ernst Billgrens Vad är konst II på boktipset.se. Den fick efter en sammantagen bedömning en 4:a. Högt betyg för konceptet, som är lika bra och smart och genomtänkt som i första boken, lägre betyg för språket (lite slarvigt) och upprepningarna (allt man redan läst i ettan).
I måndags hade jag, Åsa E, Johan J och nya bekantskapen Hanna Ö en bokcirkel om den i Spelbomskan, huset där jag jobbar. Skulle vi trotsa moln och regnrisk och sitta på taket? Ja visst! Upp med böcker, marängtårta, porslin och kaffe.
Till skillnad från en vanlig bokcirkel, där man diskuterar en bok, handlar en cirkel om Vad är konst II oundvikligen om konst. Och kreativitet, disciplin, kvalitet och allt annat Ernst Billgren vill räta ut frågetecken kring. Jag tycker han lyckas ganska bra, och håller man inte med tillhandahåller han bra diskussionsunderlag. Våra samtal var livliga och hade nog kunnat hålla på länge om vi inte hade varit tvungna att lämna huset före åtta för att inte dra igång larmet. Vi bestämde oss för att göra om det hela. Jag ska föreslå bok.
Det här var ju skojigt. Var förstås tvungen att köpa lite yoghurtmandlar och sådant bara för att.
Halv stång utanför Polishuset. Till och med flaggorna ser ledsna ut.
Tomater som heter Red Star Romantic. Hjälp vad de tar i.
Intresserad av 71 minuter feel-good? Se ”Män som simmar”! En charmig dokumentär om Sveriges enda (?) konstsimlag för män, skapad av en av simmarna. Han är själv speakerröst – Dylan Williams är walesare och som speaker pratar han engelska – samtidigt som filmen även följer hans resa som ny i Sverige i jakt på vänner och jobb. Konstsimlaget blir hans sätt att umgås med svenskar som är i samma läge i livet som han, runt 40, varken unga eller gamla, kanske fast i mönster, sökande efter meningsfull sysselsättning. Under lagets första år är det mest på skoj, de är inte så särskilt duktiga men får en del kul gig ändå, eftersom de är så annorlunda. Allvarligare blir det när de förstår att det finns andra konstsimlag för herrar i världen att tävla mot.
Jag får en stående födelsedagspresent av Erica i Uppsala varje år, nämligen en moccabakelse och en kopp te på Ofvandahls. Jag blev i eftermiddag mött på Uppsalas numera grandiosa tågstation och fick en djupt nostalgisk promenad (via Antikvariat Röda rummet, hittade en tiokronorsbok) mot Sysslomansgatan. Vi valde båda en moccabakelse i år och pratade böcker, som det anstår två bibliotekarier i varsin mälardalskommun. Att träffa Erica är alltid lika trevligt och givande. Och att besöka Uppsala, som är så bekant och självklart mitt, trots att studieåren tillhör historisk tid.
Man mår nästan dåligt av att äta en trevlig frukost framför rapporteringarna från Norge.
