Arbetsdagsdokumentationen fortsätter. I dag har jag varit på Östermalms bibliotek.
Här är dagens schema.
Personalens skrivare/kopiator/scanner.
En semla i dag också. Tack, kollegan Gunnar!
Dagens gladaste unge var han som fick den här boken när han sa att han ville läsa om ridning. ”Den här blir jättebra”, sa han viktigt och med eftertryck.
Jag önskar att jag också hade en bild på dagens gladaste gamla tant, Ulla, som är med i Östermalms biblioteks talbokscirkel. Hon stod länge och pratade med två av mina kolleger, bland mycket annat om en finurlig liten apparat som man kunde ladda med talböcker, och även läsa in muntliga anteckningar i, och vars batterier håller länge. Hade hon en sådan skulle hon slippa ta med sig en Daisy-spelare i ryggsäcken (en ofta skrymmande spelare som används till talboks-cd-rom-skivorna som kallas Daisy-skivor) när hon reser med långfärdsbuss. Strax innan hon skulle gå berättade hon att hon haft problem med tvättmaskinen tidigare under dagen och blivit på så dåligt humör, men nu var hon uppmuntrad. Och som slutkläm sa en av kollegerna att Ulla hade en fin kappa. ”Det är vintage!” sa Ulla och strålade. ”Fyrtio år gammal!”
Tätt tätt tätt, vitt vitt vitt i luften på väg hem från jobbet. Efter en dag på ett underjordiskt bibliotek har man ingen aning om vad det är för väder. Vissa ledtrådar får man av besökarnas skick när de kommer in på biblioteket, och när man närmar sig trappan upp mot Birger Jarlsgatan vid arbetsdagens slut ser man om golvet är blött eller torrt och vad för slags ljus som kommer där uppifrån. Sedan sticker man upp huvudet i nivå med gatan och får äntligen veta om man ska gå hemåt längs Kungsgatan i rosa skymning eller duggregn – eller tjockt snöfall. Sedan söker man upp senaste podradioversionen av Biblioteket i P1, justerar hörlurarna, stoppar mobilen i kappfickan, böjer ner huvudet så att det bildas snödrivor på hjässan och vet att man är hemma inom någon halvtimme.
