MMCDXXVIII Dagsutflykt till Villefranche-sur-Mer

Jenny F har anlänt och eftersom väderprognosen säger att den här dagen är finast under vår vistelse passade vi på att göra den två timmar långa vandringen till den lilla grannstaden Villefranche-sur-Mer (två timmar inklusive många fotostopp, naturligtvis). Bussen tillbaka tog enligt tabellen 20 minuter, men det kändes som ingenting, i jämförelse med vår promenadtakt åkte vi i raketfart längs småvägarna, för en euro och femtio cent.

MMCDXXVII Framme i Nice

Resan var planerad sedan länge och ankomstdagen visade sig bli precis en vecka efter det brutala dådet på Promenade des Anglais, då 84 människor dödades. Efter att ha vistats några timmar i den somriga turiststaden som tycks ha återgått till det normala, med flanörer, solbadare och uteätare, var det nästan chockartat tungt att komma fram till minnesplatsen.

MMCDXI Vietnamesisk kanel

När man planerar en resa – jajamän, det blir Vietnam i slutet av året – ser man sitt resmål överallt. Till exempel la jag märke till att örtteet som någon kollega lämnat bland de allmänna teerna i Stadsbibblans lunchrum innehåller indisk, indonesisk och vietnamesisk kanel. Mina otränade smaklökar kan omöjligt avgöra om det är sant eller ej – jag skulle bli djupt imponerad om det över huvud taget finns någon med den förmågan – men härmed har jag fått upp ögonen för ”Saigon cinnamon”. Den är tydligen dyr.

MMCCCLXXV Makedonsk gammal kyrka i solnedgång

Av någon anledning blev jag i dag påmind om när Annika och jag, under vårt kringluffande på Balkan tio dagar i maj 2010, bodde över två nätter i ett rum med vidunderlig utsikt över Ohrid-sjön och Makedoniens mest fotograferade kyrka. Jag önskar att jag hade namnet på stället vi bodde på. Det var ett privat hem där två eller kanske tre rum på övervåningen hyrdes ut. Vi hittade adressen i vår guidebok, en Bradt, om jag minns rätt, men det bebodda området nära sjön bestod av ett virrvarr av små gångvägar och trappor, så det var inte så enkelt som att leta upp gatuadressen på en karta. Men vi frågade oss fram, det fanns ett ledigt rum, vi betalade det måttliga priset och upptäckte pangutsikten.

Minnet fick mig att öppna Google Maps i mobilen och titta efter en kyrka vid Ohrids strand. Den var lätt att hitta. Och till min förtjusning kom den helt till sin rätt i street view-läge, där fotografen råkat eller valt att dokumentera promenaden längs den stenlagda gångvägen i gyllene solnedgång.

Det finns en liten svensk Wikipedia-text om den 700 år gamla Sankt Johannes kyrka i Kaneo.