DCXVIII Tvära kast

Vid lunchtid satt jag vid ett bord i Korskyrkan och lyssnade på en 66-årig man som berättade ingående om övergrepp han varit med om som barn på fosterhem. Under kvällen har jag suttit vid bordet här hemma med några vänner och skrattat mig hes åt teckningar vi ritat på tid.

DVI Mellandag på jobbet

Första arbetsdagen efter den rekordkorta julhelgen.

Främsta arbetsuppgiften: Skriva slutrapport för projektet ”Sociala medier : nåt för alla”. Extremt svårt att hålla koncentrationen uppe. Tankarna vandrade iväg till listan över böcker jag läst 2011 och dokumentären om regalskeppet Vasa som jag eventuellt skulle hinna hem till efter kvällens extraknäck hos Lena L på Stockholms syncentral (jag hann nästan, missade bara de första minuterna).

Främsta samtalsämnet på kafferasten: Stormen Dagmar, våra medmänniskor i tågkaoset och vilka skador som uppstått och inte uppstått i stormens spår. Jag nämnde bland annat ett radhustak som blåst av huset, något jag hörde en TV-reporter säga helt kort och som han inte, och därmed inte heller jag, visste några detaljer om. Men ändå förde jag det vidare. Det är så här rykten sprids.

Dagens lunch: En riktigt tråkig och kärlekslös halloumisallad på annars väldigt trevliga Non Solo Bar. Mest en stor näve isbergssallad med några halloumiskivor på, men det var ju inget särskilt fel på det, skivorna var inte brända och salladen var inte osköljd, så när avdukaren frågade om det smakade bra klämde jag bara fram ett oengagerat ”jadå tack”, istället för att erbjuda en lektion i halloumisallad.

Dagens miss: I samma sekund som jag smällde igen dörren i morse visste jag att jag låst mig ute. Jag hade inte lagt ner nycklarna i väskan. Som tur var skulle mina föräldrar till kyrkstädningen efter jobbet och kunde svänga förbi mitt jobb och lämna extranycklarna till mig, men det här innebär att samtliga fyra existerande nyckeluppsättningar för närvarande finns här hemma. I morgon bitti ska jag ha minst en med mig ut.

CDLXVII Krasslig

Hemma och sjuk. Hoppas på att få sova i natt, slippa förra nattens feber och frossa och illamående, samtidigt som stormen Berit ven utanför fönstren. Jag var nästan säker på att jag skulle hitta balkongmöblerna i en enda röra i morse, kanske till och med nere på gatan, men allt var märkligt nog på plats, förutom en vält pelargonkruka.

CCCLXV Flyr från hantverkarna

image

imageKlockan tio skulle ett okänt antal hantverkare komma och förstärka min dörr (göra den säkrare efter något slags nya regler, samt fulare, vilket också tycks vara en regel när förändringar görs i vårt 20-talshus). Tio i tio, efter att ha gjort ett snabbt distansjobb över telefon från åtta och därefter snabbstädat, insåg jag att hantverkartålamodet inte var på topp, målade på lite mascara, la datorn i en väska som skydd för femton meter ute i regnet och flydde ner hit till Hilma Sofia. Efter en stund kom två franska turister och slog sig när här bredvid, och jag försökte se sådär skönt lokal ut, som att jag bor här i kvarteret. Vilket alltså är helt sant.

Nu har fransmännen gått, jag blir mer och mer intresserad av lådan med Jennys renskav hemma i kylen och hantverkarna har haft en timme och tjugo minuter på sig. Jag tror jag chansar.

Uppdatering: Äsch. De gör min dörr sist på våningsplanet och jobbar i tjugo minuter till. Men det gör inte så mycket. En riktigt trevlig hantverkare står här och penslar på min dörr.

CCCXXXI Kort mellanakt

Sitter i sängen och äter pastasallad överbliven från gårdagens hemgruppssamling. Det blev en nätt arbetsdag på tolv timmar, men jag är hög på litterära endorfiner av något slag och håller på att varva ner inför en rekordkort natt. I morgon bär det av till Malmö. Förlåt en meningslös bloggpost.