I lördags var jag, Jenny H och Anette på studiebesök på Filadelfiakyrkans ”Lunch i gemenskap” (i princip detsamma som vi i Korskyrkan har valt att kalla ”Lunch för hemlösa”). Det sägs att gästerna ofta pratar om Korskyrkan som favoritstället att äta lördagslunch på, vilket vi glatt oss åt, men efter det här besöket undrar vi hur det kan vara möjligt. En ljus och fräsch lokal, som inte går att jämföra med vår fönsterlösa kyrkkaffesal, och en dukning värdig ett bröllop. Långborden på bilden ovan pyntades med blommor innan gästerna kom.
Det var väldigt intressant att iaktta serveringen och hämta inspiration till Korskyrkans arbete, men vi kunde inte hålla oss passiva särskilt länge. I linje med våra respektive starka sidor satsade Jenny på att prata med flera av de många bekanta gästerna, Anette tog snart på sig en uppgift vid kaffebordet och jag djupintervjuade killen som var ansvarig för dagen.
I går blev jag inbjuden att göra ett annat förstagångsbesök, på Kafé Ny Gemenskap, verksamheten som besöks av ungefär samma gäster, fast på vardagsförmiddagar, på Korskyrkans övre våning. Jag har hört mycket om kaféet, bakat muffins och rulltårtor till det, men aldrig varit där. Trots att det var nationaldag höll de öppet och jag fick en pratstund med Magnus Helmner som är ansvarig för verksamheten och hade mycket att berätta om nya planer för hur utsatta personer i Stockholm kan erbjudas stöd och samvaro.
Det är lätt att överväldigas av statistik över hemlöshet, fattigdom och missbruk och av de livsöden man direkt eller indirekt får höra om, men den senaste tiden har jag definitivt blivit mer uppmuntrad av människors goda vilja än nedslagen av eländesrapporter. Både inom och utanför kyrkan erbjuds mat, värme, samtal och gemenskap där den behövs som mest. Den satsning jag senast fått nys om är ”Sven-Harrys frukostkök”, ett samarbete mellan Sven-Harrys konstmuseum och Gustaf Vasa församling.
Sedan måste man komma ihåg att hjälp av det här slaget är tänkt som akutinsatser. Att samma individer går runt bland många av verksamheterna år efter år är ett sorgligt faktum, och en lunchservering bemannad av volontärer är trots allt bara en lunchservering, men särskilt när det är en kyrka som står bakom serveringen bör strävan alltid vara att erbjuda något mer än mat, en halvtimmes andakt och sporadisk klädutdelning. Jag är inte ensam om att fundera mycket på det här. Vi borde kunna utveckla det vi gör i dag till något djupare och bättre.
Theomis 