CMXX Brad Mehldau i Konserthuset

20121201-152335.jpg”Som våghalsig improvisatör är han förtjust i det oväntade, men han har också en fascination för musikens formella struktur.”

För en vecka sedan hörde jag Brad Mehldau i Konserthuset. Det är fem år sedan sist. Egentligen tycker jag att beskrivningar som den ovan är helt intetsägande, åtminstone för en oinvigd, icke utövande musikmänniska som jag. Brad Mehldau är en bra jazzpianist som är trevlig att lyssna på, live och inspelad, det är nog det enda sätt jag kan uttrycka saken på.

Jag köpte biljett ganska sent och tror att jag fick en av två avbokade platser, eftersom de var en bit in på en rad ganska långt fram, där det var fullsatt runtomkring. När jag fick sällskap på höger sida visste jag alltså att den personen också var där utan sällskap. Det var en herre mellan 55 och 60 kanske, väldigt gladlynt och språksam. Han började genast snacka med ett annat sällskap där intill. En bit in i konserten somnade han med huvudet bakåtlutat och började snarka. De som satt på raden framför vände sig om några gånger och jag försökte sitta på ett sätt som visade att nej, det här är ingen jag känner, men det höll inte i längden. Till slut jag var tvungen att väcka honom. Han vaknade när jag petade på manchesteraxeln, men sa ingenting, och jag tänkte att han kanske kommer att ursäkta sig när konserten är slut. Det gjorde han inte, men han applåderade våldsamt när Brad Mehldau och de båda andra musikerna försvunnit ut och berättade glatt att han hört honom spela i Köpenhamn och att de då fått fyra extranummer! Klapp klapp klapp klapp!

Vi fick i alla fall ett extranummer och sedan var det slut, lamporna tändes och jag reste mig. Mannen ville gärna prata vidare om pianistens kvaliteter, och det var väl trevligt, men eftersom han blockerade hela raden och inte förstod att röra på sig under tiden han pratade blev jag efter en stund, fortfarande leende och svarande, tvungen att pressa mig förbi honom för att han skulle förstå, och för att på ett halvsmidigt sätt avrunda samtalet. Jazzfans. Jag gillar dem (eller oss), och entusiaster överlag, trots sociala egenheter.

På väg hem noterade jag att de lysande juldekorationerna slagits på längs Kungsbron.

Lyssna gärna på Brad Mehldau Trios Where do you start från i år.

DCXI Ung talang i Konserthuset

Nyhetsmail funkar. Nog för att jag har tittat till Konserthusets program då och då sedan länge, men nu när jag får valda delar av programmet direkt i inboxen med jämna mellanrum är jag mer benägen att boka biljetter till lite allt möjligt. I dag blev det en konsert i liten skala med den unga georgiska pianisten Khatia Buniatishvili, en del i serien “Rising Stars”. Grünewaldssalen var så gott som full och publiken entusiastisk. Efter ett antal stycken spelade med stor hängivenhet blev pianisten inklappad många gånger under bravorop och vi fick ett litet extranummer.