DCCLXXXV Vi lättroade bibliotekarier

Fram till nyligen har skönlitteraturen på Östermalms biblioteks barn- och ungdomsavdelning varit uppdelad i mängder av specialsektioner, som ”Historia” (böcker som utspelar sig i historisk tid), ”Hästar” (alla dessa böcker för mellanstadieåldern i stallmiljö), ”Klassiker” (förkortade versioner av Moby Dick, Skattkammarön, Ivanhoe) och så vidare. Under sommarens upprensning och tillsnyggning av avdelningen har flera av dessa tagits bort, och tro det eller ej, men för somliga av oss i personalen har förvirringen kring de försvunna temahyllorna varit rena skrattfesten. Som när Gunnar förra veckan gick varv efter varv i lokalen och sa att han letade efter ”Kärlek”. Eller som i dag, när Sirpa slutligen konstaterade att biblioteket saknar ”Humor”.

Kanske blir morgondagens höjdpunkt att någon av oss är helt säker på att ”Spöken” finns.

DCCLXXXIV Förlåt, men nu har jag tröttnat på brudens mor

Okej, det här blir ett sådant där blogginlägg man kan komma att ångra, för till bibliotekariernas hederskodex hör givetvis att biblioteksbesökare inte bör kritiseras och hängas ut. Vi vill ju att alla ska känna sig välkomna och fria att ställa frågor om vad som helst.

Men den här sommaren har jag hakat upp mig på en viss sorts fråga. Det gäller brudpars nära anhöriga som ska hålla tal. Många av de obekväma situationer som uppstår på bibliotek (med flera mötesplatser, naturligtvis) bottnar i osäkerhet som leder till en defensiv attityd som leder till ett mindre lyckat möte mellan servicegivare och servicetagare. Den som genast och med förtjusning erbjuder sig att hålla tal på ett bröllop kommer sällan in på biblioteket med stressad min och en övertro på att det perfekta talet står färdigskrivet i någon av alla böcker där inne, bara bibliotekarien är kompetent nog att hitta det. Den osäkra och besvärade brud- eller brudgumsförälder som känner sig tvingad att tala, däremot …

Det finns mängder av böcker om det perfekta bröllopets alla beståndsdelar och mängder av böcker om att hålla tal i allmänhet. Mängder av dikt- och citatsamlingar också, som uttrycker all världens känslor. Men ingen av dem innehåller ett vackert, personligt, kärnfullt, gripande och lagom långt tal om hur mamma Kerstin upplever kära Lisas stora dag. Innerst inne tror kanske inte mamma Kerstin det heller, men hon hade nog hoppats, och hon visar sin besvikelse genom att surmulet och uppfordande stampa framför disken medan bibliotekarien söker i katalogen, går från hylla till hylla och bläddrar i böcker och slutligen googlar i panik.

Egentligen vill bibliotekarien, så snart frågan är ställd, säga: ”Vad roligt, Kerstin, att din dotter ska gifta sig och att du ska hålla tal! Du förstår väl att det innebär att du skriver talet själv?”

Vi bibliotekarier hjälper gärna till, även i hålla-tal-frågor, det gör vi verkligen, och uppmuntrar den som drabbas av ovisshet och brist på inspiration att besöka närmaste bibliotek. Men försök inte att maskera svaga talhållarnerver med ett burdust sätt. Du blir så svår att samarbeta med då.

DCCLXXX Rebecka Lagercrantz ställer ut illustrationer



Under eftermiddagen hängde Rebecka Lagercrantz en uppsättning tavlor på Sturebibblan, nämligen illustrationer ur hennes och mamma Roses barnbok Födelsedagsbarnet. Lite senare, när jag på matrasten gick längs Grev Turegatan, mötte jag Rebecka bärande på en korg där hon lagt ner en skulptur som kunde passa till utställningen. Det blev fint och enkelt ihop.

Eftersom Rebecka är en av våra huskonstnärer och rör sig självklart i lokalen, vare sig hon pysslar med en utställning eller lånar böcker, blir hon då och då tagen för personal, vilket hon inte verkar ha något emot, och i dag sa hon att hon får dåligt samvete om hon använder sig av andra bibliotek än Sture. Jag sa självklart att hon är fri att besöka precis vilka bibliotek hon vill, men det ändrade inte hennes uppfattning.

DCCLXXVI Julafton i juli på Sture bibliotek


Sturebibblans första öppetdag efter sommaruppehållet. Vi hade en del post att hämta, kan man säga. Efter flera timmars växlande mellan att forcera välförslutna kartonger och hjälpa besökarna tillrätta kunde jag äntligen börja lägga in böckerna i katalogen och fylla en bokvagn med spännande nyheter. 51 böcker och 12 filmer blev uppackade under dagen (och då ligger en ouppackad filmlåda kvar på arbetsrumsbordet). Jag tror knappt en enda hann lånas ut innan biblioteket stängde, så i morgon är det guldläge att besöka oss.

DCCLV Arbete och belöning


Just another day i kvarteret Fältöversten. Har inventerat kokbokshyllan på Östermalms bibliotek och hittat mängder av fina, intressanta böcker som står så tätt och anonymt att alldeles för få får syn på dem. Några av de äldre förpassades till försäljningsvagnen och kan nu fyndas för tio kronor styck.

Praktiskt nog bor Lena L, som jag extraknäcker åt som lektör, i samma kvarter som biblioteket, ovanpå själva köpcentret. Att före arbetspasset vid datorn skämmas bort med fika på balkongen är en okränkbar tradition och en sluss mellan mina två jobb.

I köpcentrumväg hör väl inte Fältöversten till favoriterna, men Sabis är bra, särskilt ostdisken som nu är förvandlad till ostrum, där man enkelt kan botanisera i egen takt. Av många värdiga kandidater blev det en bit manchego och en bit taleggio den här gången.

DCCXXXV Lördagen 13 oktober

Här, hörni, kommer förhandsinformation långt i förväg. Lördagen 13 oktober kommer ett hejdundrande litterärt evenemang att gå av stapeln, framför allt på Kulturhuset, men också på andra platser, och en av dem är Sture bibliotek. Jag kan säga så mycket som att vi kommer att vara ett ”indiealternativ” – medan Kulturhuset står för en stor och härlig gräddtårta hittar man hos oss snarare små och kanske ovanliga delikatesser. Överför bilden till litteratur och litterära aktörer, och pröva för all del både tårtan och delikatessbuffén. Dagen kommer gissningsvis att vara lång.