Etikettarkiv: Familjen

Jag har matat en muräna!

När brorsan pratade om att han hade i uppgift att mata de bortresta grannarnas muräna såg jag framför mig ett grått urtidsdjur med en uppsyn som sa att den ville vara i fred, inte en vackert mönstrad ormliknande varelse i ett akvarium med en massa färgglada fiskkompisar (även om det tydligen inte rådde full harmoni, muränan hade tendenser att attackera vissa av vännerna).

Med ett par dagars mellanrum skulle muränan få tre handskalade räkor och i dag var matardag. Jag skulle få äran att genomföra processen från början till slut, vilket snarare än ett uttryck för generositet var ett sätt för min bror att slippa skala räkorna. Förutom skalandet skulle fiskmat som såg ut som buljongtärningar lösas upp i vatten och jag skulle via garaget gå in i ett slags maskinrum bakom vardagsrummets vinkelformade akvarium, där ett nät kunde lyftas upp för att blottlägga vattenytan. Med en tång stack jag ner en räka och försökte locka muränan och samtidigt hindra andra varelser med räkintresse. Brorsan och brorsbarnen, osynliga från stället där jag klättrat upp för att nå vattnet, gastade instruktioner från andra sidan akvariet. Till slut blev muränan varse att det var matdags och simmade fram och bet till – jag kände i tången hur stark den var – och jag laddade snabbt om så att den fick alla sina tre räkor. Sedan i med buljongmaten. Klart! En höjdpunkt under julhelgen!

Klassisk juldag plus tandvärk

Efter ytterligare ett besök på Folktandvårdens jourklinik har jag fått en penicillinkur utskriven. Har jag tur är det början på slutet av tandvärkskarusellen. Vi får se. Hur som helst är jag knappast avskräckt i fråga om sötsaker. Mamma delar min entusiasm.

Och ingen jul utan pussel. Det här 1000-bitarspusslet hade brorsan designat och beställt och det levererades i november, rapporterat i familjetråden i WhatsApp medan jag var i Blue Mountains i Australien. Motivet är flingpaket, hans och familjens gemensamma passion, vilket gjorde pusslet geometriskt regelbundet och lättlagt, men inte tråkigt. Pusselorken var inte på topp på grund av tandeländet, men jag gillade det skarpt.

Om någon undrar är samtliga flingpaket sådana som brorsans familj har eller har haft hemma. Jag kände igen tre som jag själv transporterat till Sverige från olika länder.

Juldagsmorgon

Hemma från julottan. Har gått och lagt mig igen. I glipan i draperiet till gästrummet skymtar julgranen och på golvet framför leker en tioåring med Harry Potter-lego och en sjuåring med ett dockskåp medan hon stämningsfullt sjunger Lars Vegas Trio (”Klockan nästan slagit sju, ro hit paketen nu!”). Den tjutande ambulansen körd av Barbie är för närvarande tyst.

Brorsan var uppe till tre i natt och ville sova vidare, men svägerskan och jag hade bestämt oss för att gå på julottan klockan sju i Almby kyrka och en tidigt vaken flicka i ny snöleoparddräkt ville följa med. Det var nästan helt fullt i den lilla kyrkan och om det inte hade varit för tandvärken – i dag kompletterad med en svullen kind – hade jag gärna sjungit med i När juldagsmorgon glimmar och Det är en ros utsprungen istället för att humma orörligt.

Men just precis nu gör det inte så ont. Jag vilar vidare.

Smärtstillande charader

Tandvärk under julhelgen, det önskar jag att alla skulle slippa. Tandvärk borde bli satt på paus under alla större firanden. Ska jag vara optimistisk är jag ändå glad att det finns jourkliniker och att mitt avtal med Folktandvården Vasastan gäller även när jag får en akuttid i Örebro. Min två och en halv vecka gamla provisoriska lagning togs bort, en infektion blottades, tanden rengjordes på insidan och en ny lagning sattes dit.

Men det gör fortfarande ont och tabletterna verkar inte förslå. Då behövs distraktion och med en brorson och en brorsdotter i huset – deras farmors och farfars hus – distraheras man i överflöd. Brorsdottern ville leka charader. Här föreställer hon – ja, vad då? Rätt svar: Ett geléhallon. Det tog lika lång tid att komma fram till som när brorsonen låtsades vara en fjärrkontroll.

MDCXXX Svenskt caféfika med mamma

IMG_0017

Hemma i Stockholm. Redan första dagen i Vietnam, för en och en halv vecka sedan, skickade jag ett sms till mamma och sa att jag planerade att komma och hälsa på dagen efter hemkomsten. Pappa är i Kalifornien och Las Vegas med brorsan några dagar, på en elektronikmässa, så det var bara hon och jag som fikade på CS Café & Deli, som ligger oväntat placerat längs en större bilväg i Tumba.

Vinter. Fika. Mamma.

MDCXVI God NK-glögg

Välkomstglöggen står framme när brorsan, svägerskan och brorsbarnen kommer från Örebro för ett par dagars julfirande. Lite barnvänliga, juliga figurer på brickan, och både sjuåringen och fyraåringen tackade nej till äppeljuice, de ville ha glögg (alkoholfri, naturligtvis) ur den stiliga NK-flaskan och verkade tycka att den var god. Det gör jag med, mycket.

MDLIX Musikalen Sällskapsresan

Jag var nästan säker på att jag inte skulle gilla musikalversionen av Sällskapsresan på Chinateatern, men ändå – filmen är starkt förknippad med familjens julfirande sedan många år och när jag första gången såg affischen på stan, i mars, bestämde jag mig för att ge en biljett till min bror i födelsedagspresent. Jag själv skulle hänga på och det ville våra föräldrar också och först i kväll gick vi.

Det fanns höjdpunkter – roligast var att Sven Melander var med, som den enda ursprungliga skådisen, och i alla fall några enstaka fyndiga låttextrader stack ut – men det mesta var krystat och ganska tacky. Oles roll som Stig-Helmers trendintresserade motpol sjabblades bort totalt, för att inte tala om Sivs nyskrivna bit där hon ska göra upp med alla krav som ställs på kvinnors utseende, i en 2016 års musikal som man valt att rollbesätta med trådsmala kvinnor och män med rejäla kaggar … Det var nog rent generellt en god idé att göra musikalen till en egen produkt med nya inslag istället för att bara härma filmen, men filmen är genialisk och med den inbränd på näthinnan kan nog omtolkningsförsök inte bli annat än bleka – eller i det här fallet ordentligt grälla – kopior.

Bäst var hur som helst att få ett tillfälle att göra något speciellt tillsammans (och vi är bra på att göra det mesta möjliga av det).