DCCCXXXIX Sevärt på bio 2: En oväntad vänskap


På tågresan genom Europa i våras såg jag och Jenny F affischer för den franska filmen Les intouchables, utkommen förra året, och våra bekanta i två av länderna vi besökte nämnde oberoende av varandra att det var en riktigt sevärd film.

Tillbaka i Stockholm började jag kolla upp om jag missat den på svenska biografer eller om den var på väg, eller om jag skulle kunna få tag i den på något annat sätt. Eftersom jag inte såg en skymt av den någonstans på svensk mark twittrade jag till SF och frågade om saken. Ingen i Sverige har köpt in den, fick jag veta. Synd, svarade jag, den verkar vara väldigt omtyckt. Några veckor senare twittrade de till mig igen och sa att den blivit inköpt, och nu är min fem månader långa väntan över. I går hade filmen premiär under namnet En oväntad vänskap och jag och Jenny såg dagens sista av en lång rad föreställningar på Stockholmsbiograferna, 21.30 på Filmstaden Söder.

Med tanke på filmens popularitet världen över hade det varit ett märkligt val att låta den svenska biopubliken gå miste om den. De allra, allra flesta pratar om den i positiva ordalag, historien om den handikappade förmögne mannen som väljer den kriminellt belastade förortskillen som personlig assistent. Dessutom ska det ha hänt på riktigt.

Den som behöver ytterligare argument för att gå och se den kan läsa ”Ten Reasons You’ll Love ‘The Intouchables’”.

DCCCXXXVIII Sevärt på bio 1: Palme


Det är väl någon dryg vecka sedan premiären, men Palme-filmen tar fortfarande upp en del mediautrymme, som ledarsidan i gårdagens Svenskan. Den texten, precis som andra uttalanden jag hört och läst, har en kritisk ton som jag inte riktigt förstår. I det här fallet menar författaren dels att filmen inte kommer med något nytt och dels att ”politiken och personen är mer komplex” än vad filmen visar. Då undrar jag om en film om en mycket välkänd 1900-talspolitiker måste avslöja hittills okända fakta för att vara intressant, om inte grepp, perspektiv och val av källor kan vara spännande nog, och så undrar jag också vem som på allvar tror att en film kan täcka in flera decenniers politiska historia samt ett människoliv i sin fulla komplexitet.

Med andra ord – jag tyckte filmen var bra. Den hade en god balans mellan TV-material, både svenskt och utländskt, privata hemmafilmer och nygjorda intervjuer med människor som på olika sätt stod Olof Palme nära, och resultatet blev ett hjälteporträtt med smärre inslag av dåliga sidor och misslyckanden. Det är helt okej, det är så man gör när man minns människor som gått ur tiden, fokuserar på pluskontot.

Jag och Jenny F såg filmen på Grand, en märklig metaeffekt med tanke på Olof Palmes sista timmar i livet, och därifrån gick vi längs Sveavägen till Adolf Fredriks kyrka och Palmes grav. Historien kom nära.

DCCCXXXIV Mariefred

Mamma fyllde 60 i maj och födelsedagspresenten från mig, brorsan och svägerskan fick hon i lördags – en dag i Mariefred, då vi visserligen hade några aktiviteter inbokade, men vars höjdpunkter ändå var barnbarnens närvaro och det vackra vädret.


Först fika på Grafikens hus. Ursäkta min bror som äter och skrattar samtidigt.


Farmor och Edith.


Valter ville hellre ha choklad än kakor och bullar. (Jag med, för det mesta.)


På grafikens hus fanns en utställningsdel med bland annat lådor fulla av typer för tryck på gammaldags sätt.


Till exempel typsnittet Amsterdam Grotesk smal.


Därefter familjevisning på Gripsholms slott. Visserligen var ingen i vår grupp direkt i rätt ålder – fem vuxna, en treåring och en halvåring – men lyckligtvis är vi inte särskilt vuxna vuxna, och treåringen visade sig ha utmärkt slottsmanér. När han ville säga något viskade han för att inte störa guidningen och han hittade anmärkningsvärda detaljer både här och där, värda att peka ut. Halvåringen var också ytterst belevad under hela rundturen.


Fastspänd halvåring.


Oförskämt vackert väder. Valter har med sig giraffen Benny.


Pappa och slottet.


Svägerskan och jag.


Slottsträdgården.


En liten Mälaranknuten å.


Promenad på maten. Allt var stängt efter halv fem. Det gjorde inget.


En sista slottsvy.


Med hem kom lokalt bröd och lokal ost från Bondens marknad. Jag avhöll mig från honungen och de färgsprakande grönsakerna, men det var på håret.

DCCCXXXIV Städkväll i Korskyrkan

Vi behövde inte städa våningsplanet där caféet för hemlösa håller till, så vi kunde fokusera på övriga fyra. Det är först under städkvällarna man tänker på hur många utrymmen som finns. Men nu är det gjort för den här gången och vår grupp är städbefriad följande nio veckor.

DCCCXXXI Dagens första missräkning


Det skulle bli riktigt tajt, men det kunde gå. Jag skulle med pendeln från Centralen 8.12 och ville köpa med mig bröd från Fabrique på Scheelegatan som skulle öppna 8. Jag kom dit två minuter i och skulle just börja forcera den skock på kanske tio personer som stod där utanför kring busshållplatsstolpen och väntade på bussen. Trodde jag. De väntade på bröd. Nu sitter jag på pendeln med tre grova jumbofrallor från Pressbyrån och tänker att de blir nog helt okej ihop med den goda franska vitmögelosten jag har i väskan.

DCCCXXX Stimmigt på La Cucaracha

Åt tapas med Lena W på La Cucaracha på Bondegatan i gårkväll. De får in många bord och gäster på liten yta, det blev enormt högljutt av allt prat under lågt tak, och så musik på det, men stämningen var god.

Tapasrätterna var långt ifrån små munsbitar. Vi beställde fem stycken, fick bröd och aioli till det och jag vet inte hur Lena fick i sig så mycket av sin crema catalana ovanpå alla patatas bravas.

20120915-082639.jpg