När jag ser hur klövern på balkongen spretar över kanterna tänker jag på när jag köpte den i början av balkongsäsongen. Klöverplantorna stod utanför blomsteraffären och frestade och jag tog en av dem och gick in för att betala. Där inne såg jag en fin kruka på en hylla, med en färg i samma skala som klöverbladen.
Jag sa till tjejen bakom disken att jag gärna ville köpa den krukan och pekade upp mot den höga hyllan. ”Till klövern? Nej, den där krukan är alldeles för stor. Det skulle se konstigt ut. Kanske om du köper två plantor.” Jag stod på mig ett slag men hon var helt säker på sin sak och jag började se mig om efter andra fina krukor som eventuellt skulle få godkänt, men hittade ingen jag gillade. Så jag köpte min klöverplanta och gick.
Zinkkrukan jag planterat den i har vidare omkrets än den snygga vinröda i butiken och att döma av klöverns växtkraft är det nog bara krukans mått som sätter gränser.
Med sina blommor är den en populär restaurang också.
Theomis 