Etikettarkiv: Serier

DVIII Two generals

En av julklapparna jag gav till min bror var den grafiska romanen Two generals, en andra världskrigetskildring ur två kanadensiska soldaters perspektiv. Planen var att – så försiktigt som möjligt – läsa den innan jag slog in den, men på julafton hade jag någon fjärdedel kvar, så den blev inslagen med bokmärket i. Häromdagen blev jag klar. Fem handgranater av fem möjliga.

Den är snyggt tecknad, snillrikt färglagd och berättad med lagom stor detaljrikedom. Men det bästa är den starka verklighetsanknytningen, det är inte ett tillrättalagt äventyr hämtat ur författarens fantasi – även om händelser förstås valts ut och valts bort och förtätats till en lämplig rytm – utan en trovärdigt dokumentär historisk redogörelse.

Eftersom jag inte gjort några efterforskningar innan jag började läsa boken gick det först i slutet upp för mig hur personlig och exakt återgiven berättelsen var, en skön effekt när insikten landar i medvetandet. Och nu har jag kompletterat med att se ett YouTube-klipp där författaren berättar om bokens bakgrund.

CDXCIII Läsecirkel om Gaza : fotnoter till ett krig

I går hade vi alltså läsecirkel på Sturebibblan kring serieboken Gaza : fotnoter till ett krig (Footnotes in Gaza), som jag läste ut max en timme innan cirkeln började. Jag föredrar nästan alltid att läsa på engelska om det är originalspråk, men ibland blir det många ord att slå upp, och det blev det den här gången, nämligen krigstermer. På läsecirkelsaffischen kallade vi boken ”grafisk roman” i brist på ett relevant begrepp, men det här är alltså ett 400 sidor långt journalistiskt reportage* om Gazaremsan, med fokus på två massakrer som ägde rum 1956. Serieskaparen Joe Sacco var 2002 och 2003 på plats i de båda städerna där det skedde, Khan Younis och Rafah, och sökte efter äldre personer att intervjua, och både processen att leta upp information och informanter och själva intervjuerna som berättar om massakrerna ingår i boken.

”Fotnoter” syftar på det faktum att händelserna fallit i glömska, att de i så hög grad liknar de dåd som sker oavbrutet på Gazaremsan, så vem kan hålla isär incidenterna? Inte ens Gazaborna själva. Idén till boken fick Joe Sacco när han fick veta att en passage som handlade om det som hände 1956 redigerades bort ur en artikel i tidskriften Harper’s om Khan Younis som han hade i uppdrag att illustrera. Han vägrade låta den delen av historien avfärdas så lätt, i synnerhet som det visat sig hur lite som skrivits ner om händelserna över huvud taget. I slutet av boken konstaterar Joe Sacco att han och hans lokala medhjälpare Abed efter sina efterforskningar och intervjuer är världens främsta experter i ämnet.

Ingen cirkel är den andra lik och man vet aldrig om gruppen kommer att hålla sig till ämnet eller ej, men den här gången pratade vi koncentrerat om boken, utan några längre utsvävningar. Är serierutor ett bra sätt att redogöra för bortglömda krigshandlingar? Vad tyckte vi om tecknarstilen? Våldsskildringarna? Joe Saccos egen roll i sin historia? Den minutiösa återgivningen av de intervjuade gubbarnas och gummornas svar? Anna, en av deltagarna, jämför boken med en dramadokumentär, och det är nog så nära man kan komma en genrejämförelse. Samtid, som Joe Sacco lär ha tecknat utifrån foton och minnen, blandas med dåtid, där det måste ligga mängder av research bakom de tecknade bilderna, och det som inte går att veta – exakt hur miljöer och personer och skeenden såg ut – återskapas så verklighetsnära som möjligt.

Tre tankar blir kvar efter läsningen. För det första att den svårgripbara situationen på Gazaremsan blivit något lite bättre belyst. För det andra att det är en ynnest att få ta del av ett verk som måste ha krävt extremt mycket arbete. Och för det tredje att världen är full av oberättade berättelser som alla är värda 400 sidor serierutor.

* Jag skulle just skriva ner formuleringen ”journalistiskt reportage” och började fundera på om det är ett vedertaget uttryck, så jag googlade på det. De två första träffarna rörde den här boken. Är inte det ett ganska otroligt sammanträffande?

CDLVI Serietips

Jag är alltid på jakt efter intressanta seriealbum, gärna inom kategorin ”grafiska romaner”, men är både kinkig och lite oförutsägbar i min smak. Motsatsen till allätare. Här är några jag gillar och rekommenderar, först svenska, sedan internationella.

Pärlor och patroner av Loka Kanarp
Korta fakta om berömda kvinnor, en per sida. Snyggt tecknat.

Gängkrig 145 av Jens Lapidus och Peter Bergting
Etablerad thrillerförfattare går ihop med etablerad illustratör och skapar en välgjord men ruggigt våldsam serieroman. Innehåller scener i naturtrogna stockholmsmiljöer.

This is Stockholm och Stockholmsnatt av Pelle Forshed och Stefan Thungren
Samlade strippar ur Svenska Dagbladet om de superhippa figurer som kan ses runt Nytorget på Söder.

Mumiens blod av Ola Skogäng
En fantasyserieberättelse som utspelar sig i Gamla stan. Huvudkaraktären är en björn. Blodig fantasy med ockulta inslag är långt ifrån min genre, men det här är så udda att det är intressant.

Burma Chronicles av Guy Delisle (kanadensisk)
Guy är medföljande make när hans fru jobbar för Läkare utan gränser i Burma. En hemmapappaskildring med mycket självdistans.

Octopus Pie av Meredith Gran (amerikansk)
Vardagsbekymmer hos en grupp unga Brooklynbor.

How I made it to eighteen av Tracy White (amerikansk)
Underrubriken är ”A mostly true story”. Författaren beskriver sin tid på en institution där hon får hjälp att komma ifrån sitt självdestruktiva beteende. Tragik med humoristiska glimtar.

Chicken with plums av Marjane Satrapi (iransk)
Precis som Persepolis-sviten en familjeberättelse. Marjane Satrapis (eller berättarjagets) mors farbror står i centrum. Finstämt.

Fluffy av Simone Lia (engelsk)
Den ursöta talande kaninen Fluffy bor hemma hos singelkillen Michael, som försöker få Fluffy att förstå att de omöjligt kan vara far och son. Roligt och melankoliskt.

Människosonen av Peter Madsen (dansk)
Jesu liv. En bra och gripande framställning.

Nemi av Lise Myhre (norsk)
Okej, det är bara att erkänna att jag gillar Nemi, den norska gothtjejen som jobbar på sin svarta image, men blir glad som ett barn av muffins, drakar och julklappar.

Fun Home av Alison Bechdel (amerikansk)
Så här ska en grafisk roman se ut, välskriven story, bra korrelation mellan text och bild. En dyster men engagerande uppväxtskildring. (Tappar en hel del i svensk översättning.)

Ghostworld av Daniel Clowes (amerikansk)
Modern, filmatiserad klassiker. Vuxenblivande i amerikansk småstad.

CDLIV Robot Dreams

Några få av våra böcker på Sturebibblan går att läsa ut under en dag i disken. En sådan är Robot Dreams av Sara Varon, en ordlös seriebok som min nya seriepolare Linda på Comics Heaven rekommenderat.

Karaktären Dog lever i en värld befolkad av olika djur. En dag beställer han en robot på postorder, den levereras i en låda, han monterar den och Dog och Robot blir genast goda vänner. Men tragiken slår till tidigt i berättelsen. Dog och Robot åker till en strand, där de badar och solar, men när de ska gå visar det sig att Robot inte tålde badet, han kärvar och kan inte röra sig. Dog lämnar sin trasiga kompis på stranden, men ångrar sig och åker dit nästa dag för att hämta honom. Då är stranden avspärrad för säsongen och Dog kommer inte förbi stängslet.

Resten av historien handlar om hur Dog skaffar nya vänner, medan han tänker på stackars Robot, och Robot ligger där på stranden i månad efter månad och dagdrömmer om att bli hämtad av Dog. Hur ska det gå för de båda vännerna? Om man tror att man kan gissa sig till resten av händelseförloppet har man troligen fel. Läste i en recension formuleringen ”heart-wrenching and morally complex story” och håller med.

Jag ser nu efteråt att boken här på biblioteket fått beteckningen uHe (där He står för skönlitteratur på engelska och u för ungdom, kanske inte alldeles självklart för alla), men särskilt i serievärlden tycker jag att målgruppsbestämmelser är väldigt flytande. Testa Robot Dreams om du vill ha något lättsamt men engagerande som tilltalar ögat.

CDXLVIII Comics Heaven

imageStrax innan stängning fick jag the grand tour och många experttips av Linda på Comics Heaven, en fullsmockad butik i Gamla Stan som erbjuder alla möjliga seriegenrer, från specialiserad manga via begagnade Lilla Fridolf-nummer (som jag är hemligt svag för) till grafiska romaner, originalberättelser eller tecknade varianter av välkända vanliga romaner. Och så mängder av superhjältar, förstås. Men dem skippar jag. Kul att känna till, ur bibliotekarieperspektiv, men jag lämnar dem åt deras hängivna fans.

Ut kom jag med Svalornas lek av Zeina Abirached (hade inte hennes namn stått på framsidan hade jag varit helt säker på att det var en Marjane Satrapi, stilen är på pricken), en Kapten Stofil (som jag fick på köpet) och en till, som ska bli en julklapp (men som jag eventuellt tar mig friheten att läsa innan jag slår in den).

Vad mycket roligare det är att botanisera när man får bra hjälp! Nu råkade jag vara bekant med personen bakom disken, men ändå, jag rekommenderar alla bokhandels- och biblioteksbesökare att ställa frågor och få ledsagning. (Trots att jag vet hur svårt det är att vara i andra änden, att försöka hjälpa en biblioteksbesökare man inte känner att hitta rätt läsning. Men när man lyckas är det en riktig kick!)