DXXXVI Wagamama efter jobbet

Stockholms Wagamama har väl inte ett kanonläge direkt, Klarabergsviadukten har varken charm eller puls, men likväl är det väldigt centralt och folk hittar dit.

Jag och Lena W satt och var världsvana i vanlig ordning, vi svarade kort, unisont och närapå förnärmat ”ja” när servitrisen frågade om vi ätit där tidigare, och fortsatte när hon gått att jämföra den svenska Wagamaman med sina äldre syskon i London. Vi uppskattar att slamret inte är lika påtagligt här som på vissa andra håll, det är lite mer ombonat och långborden är inte så förskräckligt långa.

Beställer man en risrätt får man en hyggligt normal portion och beställer man en nudelsoppa får man en jätteskål, vilket innebar att jag för en gångs skull hade ätit klart först. Och jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: Missa inte juicen på äpple och lime. Friskt och gott och förhoppningsvis även vitamintätt.

image
image
image
image

CDLXXXI Bar Central på Skånegatan

På tunnelbanan på väg till Bar Central läste jag en recension i Svenskan med den för hela artikeln talande rubriken ”Köttbergen tar över”. Visserligen har jag kikat nyfiket när jag har passerat stället på Skånegatan – det ligger ju mitt bland mina Söder-favoriter, Urban Deli, Sardin, Gildas rum – men det har aldrig blivit mitt förstahandsval och har haft rätt dåliga chanser. Därför är det bra när andra bestämmer. Centraleuropeiskt influerade Bar Central var ett naturligt alternativ när tre från Sture bibliotek (jag, AnnCharlotte och Salomon) skulle äta med två från tyska Goethe-institutets bibliotek (Maria och Stefan, Stefan med sch-ljud). Jag valde ungersk pörkölt med lamm och en liten skål bredvid med ett slags klimp i avlånga små bitar. Inte en grönsak eller något annat uppiggande i sikte, bara kött, sås och klimp, men väldigt mustigt och gott. I övrigt fanns på bordet tre portioner spätzle (typ pasta) och något som jag tror var en wienerschnitzel.

Inredningen var murrig, institutionskantig och rå, med spånskivor och metallister kombinerade med en mörkt grön nyans och lite glas och kakel.

Men bäst var förstås sällskapet. Vi har ett vårprogram att planera, men pratade inget om det, däremot mycket om våra respektive intressanta och udda besökare. Vi har en hel del småknasiga damer, de en hel del småknasiga herrar. Något slags dejtingarrangemang fördes på tal.

Några riktiga köttberg förekom egentligen inte på vårt bord, men väl på bordet bredvid. Nu läste jag följande formulering i På stan-recensionen och misstänker att det var just vad vi upplevde: ”På en surkålsbädd tronar ett gigantiskt fläskben med knaperstekt svål, så imposant att kringsittande gäster vänder sig om.”

CCXXIX Sardin

image

Är du ute efter en spanskinspirerad tapasmeny? Eller bara ett trevligt litet ställe att äta på på Söder? Svaret är Sardin! Innan jag, Carolinn och AnnCharlotte åkte till Madrid i höstas åt vi här och i går var vi på återbesök. Chèvre chaud, potatis med aioli och salsa brava … Enkelt och gott. Kan vara hopplöst att få bord, men trägen vinner.