Etikettarkiv: Resor

MCXC Tröttare än tröttast på Lexington Avenue

20130701-195929.jpg
Bra: Väldigt nöjd med valet av plagg att långflyga i, en lagom löst sittande knälång jerseyklänning, skrynklar inte nämnvärt, mjuk och skön och ändå lite dressy.
Dåligt: Extremlång väntetid på flygbussen från Newark till Grand Central Station och när det väl kom en med platser kvar i var det ett gammalt skrälle och inte en ny fin buss med det utlovade WiFi:et.
Supersuveränt: Har checkat in på hotellet på 39:e gatan och fick ett sådant rum som jag ville ha och har nu parkerat mig på närmaste Starbucks, på Lexington, där jag äter en egg salad sandwich och dricker varm choklad med ögonen i kors.

Nä, kvällen är ung, men jag måste nog gå tillbaka till hotellet och sova. Eller titta lite på TV först. Amerikansk TV med amerikansk reklam.

MCXVII Hälsningar direkt från Malta

20130507-234638.jpg
Utsikt på hemväg från Storvreten, där jag varit och slagit av värmeblåset och ljudanläggningen som mamma och pappa lämnade på när de reste till Malta.

Medan jag var där ringde de upp, stående på en plats i St Juliens där de visste att de skulle fångas av en webbkamera. De vinkade, jag tittade, vi pratade.

Och de verkar ha det bra. De hänger med Colin och Paulette, som de lärt känna i en kyrka där nere och nu träffar varje gång de är där. Mamma har också lagt upp en bild på Facebook där pappa leker med deras hund Alfie.

MCXVI Svar från La Spezia

”God middag fru Sandra. Det är inget problem att checka in vid sju på kvällen, men var snäll och ring min mobiltelefon 30 minuter innan ni kommer till stan för jag är inte på B&B (men jag kommer till er omedelbart).”

Fri översättning av ett mail på småknackig engelska från ett Bed & Breakfast i La Spezia på italienska rivieran där jag och Anna E (som jag inte rest med sedan vi var i Indien 2010) planerar att bo över en natt i mitten av juli. En liten juvel i inboxen.

MLIII Hemkomsten

När jag kom till porten hade jag glömt portkoden och fick söka fram den i ett mail i mobilen. När jag kom upp i lägenheten såg det så där främmande ut som det gör efter en tids bortavaro, men trevligt. Mina föräldrar hade tagit undan posten och ställt en pärlhyacintkruka på bordet. När jag packade upp väskan hittade jag stegräknaren som varit oanvändbar under resan (den räknade tusentals steg under våra timmar i den hoppiga bussen) och satte på mig den igen.

I dag har jag varit ledig, i morgon börjar vardagen.

MLI Intervju: Medresenärerna Ros-Marie och Britt-Marie

20130317-163022.jpg
Miniintervju med tvillingsystrarma Ros-Marie och Britt-Marie Johansson 12 mars.

De här tvillingarna är de gladaste jag någonsin träffat. De uppbådar alla engelskakunskaper de har och lyckas mer än väl konversera alla nationaliteter. Intervjun ägde rum då vi nyligen kommit till Durban.

Hur kommer det sig att ni är med på resan?
Vi var med på EFK:s Brasilien-resa förra året och det var så fruktansvärt bra och trevligt, och det är många därifrån som är med här. Och nu är vi friska, det vet vi inte om vi är nästa gång.
Vad uppskattade ni mest i Moçambique?
Ros-Marie: Besöket hos de döva flickorna och den brasilianska missionären som gett dem ett språk och ett värde som människor.
Britt-Marie: De som sjöng för oss på bibelskolan. De var så glada och visade att de uppskattade att vi var där.
Längtar ni hem till TV:n och de fotbollsmatcher jag råkar veta att ni följer?
Nej, men vi vill gärna veta hur det går när Sverige möter Irland.
Vad tycker ni om vår busschaufför?
Han är jättebra! Han har stort tålamod med oss, blir aldrig irriterad. Han behöll till och med lugnet när vi höll på att inte komma ut ur Maputo.

ML Anders i köket

20130317-084601.jpg
Efter gårdagens utflykt till Soweto och Apartheid-museet dividerade vi länge om var den högtidliga avskedsmåltiden skulle äga rum – sista kvällen med gänget – och så slutade det ändå med mycket enkel middag på guest houset. Eftersom de inte var förberedda på att fixa mat (fixa, inte laga, det vi åt var misstänkt likt färdigrätter) till över 30 personer blev det kaos i köket, och till allas förvåning, tror jag, tog Anders kommandot. Han tog upp beställningar och rörde sig mellan matsal och kök. Några fick det de ville ha, andra fick nöja sig med något annat, allt efter tillgång.

Vi har verkligen ätit mat under skiftande omständigheter de här två veckorna. En del av charmen.

MXLVIII Intervju: Medresenären Martina

20130315-170549.jpg
Miniintervju med Martina Bengtsson 9 mars.

Martina är min reskompis från min enda tidigare EFK-resa, den till Indien för två och ett halvt år sedan. Under den här resan delar vi rum på de olika hotellen. Intervjun ägde rum en av dagarna i Maputo i Moçambique.

Hur kommer det sig att du är med på resan?
Jag hörde om den från en vän och en annan vän* hade anmält sig till den.
Vilken är den mest intressanta person vi stött på hittills?
Servitören på hotellrestaurangen i går, som ville bestämma vad alla skulle äta och dricka istället för att låta oss beställa själva.
Sover du på bussen?
Ja, jag tror jag slocknade till på väg mot Krügerparken, eftersom jag vaknade med halva kroppen i gången.
Vad ser du fram emot i Durban?
Att bada och att bo på ett annat hotell än Hoyo Hoyo, ett med riktig dusch!
Har du köpt någon souvenir?
Ja, ett stenlejon till en arbetskompis dotter. Och en badväska sydd på dövskolan här i Maputo.

*Detta lär vara jag.