Medieetiska resonemang i lekprogramsformat

”När är det befogat att någon hängs ut i media – och när ska en person tvärtom skyddas från offentligheten? […] Mediecheferna Jan Helin, Karin Olsson och Stefan Eklund utsätts för påhittade men realistiska situationer och får välja om de ska publicera eller ej. Därefter avgör medieombudsmannen Ola Sigvardsson om han skulle fria eller fälla publiceringen.”

Vilken otrolig ynnest att innehållet från Bokmässan – som genomförs utan besökare för första gången sedan 1985 – gjorts fritt tillgängligt för alla på mässans webbplats. Jag har gjort en lång lista på föredrag och samtal som jag betar mig igenom och i går såg jag en paneldiskussion med ett ovanligt upplägg under rubriken ”Uthängd eller skyddad?”. Jag tror så här – seriösa yrkespersoner, i det här fallet mediechefer, medieombudsmannen och en kulturantropolog, är nog både måna om sin professionella image och fast i givna former när det gäller framträdanden på scener och framför kameror och funderar inte så mycket på om formatet för ett panelsamtal kan varieras, till och med hanteras lite kreativt. Ett allvarligt ämne som medieetik inbjuder knappast till spexiga idéer, och vem vill riskera att framstå som tillgjord eller plojig i sin yrkesroll?

Jag ska inte utmåla personer i de branscher som dessa fyra representerar som trista och fyrkantiga – jag har hört hur många spännande samtal som helst med journalister och publicister av olika slag – men kan konstatera att någon den här gången fick en bra idé och att jag gärna skulle se fler seriösa scensamtal stöpas i en form som förtydligar innehållet på ett så här lättillgängligt sätt. Moderatorn målar upp ett scenario där de tre panelisterna ska tänka sig att de arbetar på en ”lokal redaktion i en mellanstor kommun i Sverige”. Där startar en sen kväll ett händelseförlopp som inleds med en eldsvåda och snart växer till en story med känsliga detaljer om lokalt kända personers privatliv. Inför varje vändning i förloppet får de tre frågan om de skulle välja att publicera eller inte och på vilka grunder de fattar sina beslut. Allt går snabbt, både samtalet och de fiktiva nyhetshändelserna, det hinner bli både rörigt och snaskigt – allt för att utmana deras omdömen – och till sist kommer medieombudsmannen med utlåtanden och avslutande resonemang. Det är pedagogiskt, medryckande, rätt kul – och seriöst. Bra jobbat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s