MDCCXII Skall

SkallJag vet inte varför jag har en sådan dragning åt att raljera över hur somliga beskrivningar av och omdömen om konstnärliga verk formuleras, men nu gör jag det igen.

I en recension i Svenska Dagbladet, som beskriver Agnes Gerners diktsamling Skall i positivt analyserande ordalag, läser jag följande meningar: ”Skall är ett djurläte men också ett verb. Ett läte utstött av en varelse som saknar språk och samtidigt en mänsklig föresats, en uppmaning: jag skall, du skall. På så sätt försätter redan titeln oss i ett tillstånd någonstans mellan hjälplöshet och beslutsamhet, mellan det djuriska och det mänskliga.”

Jo, jag håller med om slutsatsen att ”skall” är ett välvalt ord på grund av sina dubbla betydelser, men det försätter mig inte i något särskilt tillstånd alls.

En tisdagskväll i början av augusti stod jag lite i bakgrunden på Rönnells under releaseevenemanget för Skall (det blev helt fullt när alla var på plats, så bilden nedan är lite missvisande), där författaren läste upp några valda delar och förlagsrepresentanten pratade lyriskt om reaktionerna boken fått dittills.

Nu, två månader senare, har jag läst den lilla boken med det tilltalande omslaget och formatet. Jag gillar ändå hur Svenska Dagbladet-recensenten förklarar dikternas djurtema, men läste själv, för ovanlighetens skull, mer oreflekterat och kom snart in i textens bildvärld, tämligen tolkningsfritt. Kanske försattes jag i något slags tillstånd, trots allt.

IMG_6409

Så här kunde det låta:

De cirklar fortfarande omkring oss,
rävarna
Deras faluröda päls
antyder ett blodsband:
vårt hus och deras kroppar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s