Etikettarkiv: Korskyrkan

Hoppfullt budskap

”Det här är något annat än predikan i katedralen!” viskade AE, som satt bredvid mig på gudstjänsten i Korskyrkan i förmiddags, och syftade på vårt besök i Manchester Cathedral för två veckor sedan. Det var på det stora hela en trivsam upplevelse, men predikan var dyster och handlade om tvivel och hur svårt det är att tro. Något slags tanke har man väl med ett sådant tema, i stil med att vi alla är bristfälliga människor som tampas med våra övertygelser, eller att alla ska känna sig inkluderade i kyrkans gemenskap oavsett var man står andligt sett, men var finns då hoppet för andligt törstande gudstjänstbesökare? Och hur rimmar predikans budskap med gudstjänstens böner och textläsning? Under kyrkteet efteråt beklagade jag mig – inför AE, på svenska, jag tordes förstås inte konfrontera någon – och undrade varför jag i högkyrkliga sammanhang i princip aldrig får höra ett entusiastiskt budskap om att Gud är mäktig! Och vill att vi kommer till honom!

Dagens predikan i Korskyrkan utgick ifrån församlingens vision: ”Vi drömmer om ett förvandlat Stockholm präglat av Guds rikes närvaro.” Guds rike står för fullkomlighet, frånvaro av ondska. En naiv dröm? En kaxig vision? Det kan man säga. Men Gud är mäktig och omständigheter föränderliga. Jag uppskattar att bli påmind om det från predikstolen. Eller Korskyrkans taniga lilla pelarbord.

Bild från YouTube-sändningen.

Orgeldammning

Har ni dammat en orgel någon gång? Om Korskyrkans städdag är en tävling i mängd avlägsnat damm är det möjligt att jag leder. Hade förresten ingen aning om att piporna sitter löst och kan dras upp! Det blir så mycket lättare att damma mellan dem då. Vi får se om psalmerna framöver har ett annorlunda sound.

Församlingsdag i Järfälla (eller: En man går till skogen för att hugga ved)

”Det kan till exempel vara en man som går till skogen för att hugga ved tillsammans med sin granne och så råkar yxjärnet lossna från skaftet och döda grannen. Mannen kan då rädda sitt liv genom att fly till en av dessa städer.” 5 Mosebok 19:5 taget ur sitt sammanhang är ganska obegripligt, men det var en av några olika bibelverser vi hade att välja på till en fotoutmaning under dagens församlingsdag.

Vanligtvis har Korskyrkan en församlingshelg varje år, men coronaåret 2020 blev den nedskalad till en församlingsdag med deltagarna utportionerade på olika håll i stan. Vi som bor i innerstaden buntades ihop med norra Stockholm, så trots den geografiska indelningen fick jag långt att åka, från Kungsholmen till Järfälla, men särskilt med tanke på den ytterst begränsade mobiliteten just nu var det lätt att se SL-resan som ett äventyr. Det blev en varierad dag, med prat, mat och tipspromenad, mestadels med personer jag inte kände sedan tidigare, och för att ändå göra något gemensamt med resten av församlingen fick vi fotoutmaningen. Ett par unga killar stod för instruktionerna i en uppspelad video. De hade valt ut en uppsättning lösryckta och udda bibelställen som vi iscensatte gruppvis och bilderna laddades upp på Korskyrkans medlemssida på Facebook, där vi fick se hur utmaningen antagits även i de andra delarna av stan. ”Allt fett tillhör Herren” (3 Mos 3:16) var särskilt kreativt behandlat, men jag är nöjd med vårt val. Jag var gruppens fotograf, men tog också på mig att leta upp rekvisita (som yxa dög en stekspade) och föreslå komposition i form av poser och placering. När man är mitt uppe i att lösa uppgiften ser man knappt det befängda i att regissera främmande personer som ska låtsas hugga ved eller omkomma i en vedhuggningsolycka.

Färdiginspelat

Korskyrkans sommargudstjänster har spelats in och den temporärt inredda studion blev i dag återställd till ordinarie cafémiljö. Bord har burits, gardiner och draperier satts upp. Jag har torkat golv. Ett par timmars allsidig träning med en blandad församlingsgrupp.

Inspelning av smittsäkra gudstjänster

För ett par veckor sedan fick jag frågan om att vara mötesledare under en av Korskyrkans gudstjänster, vilket just nu innebär att stå framför en kamera och spela in en påa och en ava med vissa givna beståndsdelar, om vem det är som predikar, att man kan få förbön över telefon och några andra saker. Man gör det två och två, Anders blev min mötesledarkompis och gudstjänsten visas på Facebook under midsommarhelgen, men spelades in i dag. Efter att ha haft några sådana här inspelningstillfällen tycks pastor/inspelningsledare Jessica, pastor/tekniker Richard med flera engagerade ha arbetat fram en strikt och effektiv ordning, med flera korta predikningar på raken, flera påor och avor på raken och lovsångsinslagen inspelade vid något annat tillfälle, varpå det hela klipps ihop till ett antal gudstjänster, ungefär trekvart långa.

Anders och jag gjorde precis som planerat – ställde oss framför kameran, satte vårt bidrag på första försöket, klart. Precis som inspelningsledaren ville ha det. ”Planerat” är förresten att ta i, vi hade hörts kort på Messenger innan. Det kanske inte blev perfekt, men i sammanhanget var vi proffs.

Korskyrkan – nu ganska digitalt tillgänglig

De tar sig, Korskyrkans Facebook-sända gudstjänster, lite i taget. I går var tredje söndagen med digitalt tillgänglig gudstjänst och första söndagen då förbudet mot folksamlingar på fler än 50 personer trätt i kraft. Någon vanlig gudstjänst med gudstjänstdeltagare ägde alltså inte rum, så det var ett förinspelat program med sång och predikan som tidsinställts på Facebook till söndagsförmiddagen, en fin produktion som till skillnad från tidigare söndagar både kunde ses i rätt tid och hade fungerande ljud och bild. Tyvärr bröts sändningen abrupt i slutet av predikan. Man kan visst inte få allt.

Det är så klart inte ett format som passar alla som vanligtvis kommer till Korskyrkan och det är synd, men det blir ändå ett slags gemenskap bland oss som tittar och ger oss tillkänna en del under sändningens gång. Och kanske får gudstjänsten några helt nya deltagare, om än på distans.

Se gudstjänsten här.

Eller: Lyssna på predikan här.

Vi anpassar oss till de rådande omständigheterna

Jag väljer nästan aldrig bort att gå på gudstjänst på söndagsförmiddagar och det här var definitivt första gången jag låter bli att gå till kyrkan på grund av smittrisk trots att jag inte är sjuk. Korskyrkan, liksom många andra församlingar, anpassade sig genom att livesända på Facebook. Oj oj oj, det var ingen teknisk succé, men till slut var det ordning på både ljud och bild. Predikan – ”De obetydligas Gud” – gick att höra och se utan problem, hållen av Daniel, som bland annat hämtade stoff från sin vardag inom Frälsningsarmén, där han jobbar med utsatta människor.

Efteråt hade JH och jag planerat in ett möte inför vår kommande USA-resa. Det blev inget möte och det blir sannolikt ingen USA-resa, åtminstone inte vid den tidpunkt vi tänkt oss, nu när gränserna är stängda. Vi tog ett strategisnack över telefon istället och hoppas att vi inte kommer att förlora alltför mycket pengar.

Servicegrupp 10

Eftersom bibliotekariejobbet innebär en hel del kvällar och helger bakom informationsdisken eller i programarrangörsrollen fick jag under en period svårt att ta mitt ansvar i den servicegrupp jag då var med i i Korskyrkan. Det går visserligen ganska många veckor mellan de tillfällen då man ska vara med och utföra städning, fikafixande och annat, men uppgifterna krockade alltför ofta med jobbet. Därför var jag utan grupp ett tag, men så gjordes någon genomgång av oss servicegruppslösa församlingsmedlemmar och plötsligt hade jag satts in i en, grupp 10. I just den gruppen är man antingen städare eller ansvarig för servicen i samband med gudstjänst och jag blev städare. Även städansvaret är uppdelat och jag blev tilldelad Skattkammaren, lekrummet för de minsta kyrkbesökarna, och rummen runtomkring där på källarplanet. Det gjorde hela skillnaden. Kan jag inte komma på kvällstid när grupp 10 har sin städmåndag kommer jag vid en annan tidpunkt och vet precis vad jag ska göra (nämligen dra en dammsugare av industrimått ner för källartrappan, städa två toaletter, plocka förlupna leksaker med mera).

Men det finns alltid specialfall. I går – söndagen under vår grupps servicevecka – behövdes extra krafter i köket, eftersom det inte bara skulle ordnas med kyrkkaffe utan också lunch inför eftermiddagens årsmöte, så trots att jag gjort min städinsats i veckan fick jag rycka in och preppa potatissallad, rostbiff och falafel. Den som organiserat servicen hade nog tagit i lite extra, det var fullt av medhjälpare både före och efter gudstjänsten. Just den här söndagen skulle rekordmånga barn barnvälsignas – sex familjer med en eller flera telningar stod på estraden – och kyrksalen var också rekordfull av gudstjänstdeltagare, så det var kanske bra att vi också var en stor servicegrupp, men efter att ha dragit mitt lilla strå till stacken och sett till att allt var redo inför serveringen kunde jag snart själv sätta mig och äta. Mittemot satt en pappa med dotter som jag inte träffat förut och en annan flicka i samma ålder, omkring sju. Flickorna förde en fascinerande konversation om potatissallad kontra kanelbullar. Få skulle komma på att jämföra dessa entiteter. Sedan kunde jag med hyfsat gott samvete lämna disken till de andra, eftersom jag till råga på allt skulle vara justerare och behövde vara med på årsmötet från början till slut.

Nu dröjer det nio veckor innan det är vår tur igen. Måtte det inte sammanfalla med någon tillställning med rekordpublik. Eller jo, det kanske det skulle vara värt.