Etikettarkiv: Korskyrkan

Morotskaka och en norrbottnings livshistoria

Att gå på gudstjänst i dag kändes som en återkomst till Korskyrkan, men när jag tänker efter var jag ju där förra söndagen som vanligt, fjärde advent. Det har bara varit en Örebro-jul emellan. När jag och en ganska ny vän i församlingen stod i fikakön och pratade efteråt lutade sig den äldre mannen bakom oss fram och sa att han gärna ville bjuda oss på fikat, som för en gångs skull var hembakt, morotskaka med frosting. Festligt silverströssel också. Jag vet inte vem som hade bakat, men den personen räknade nog med att det skulle vara en begränsad mängd gudstjänstbesökare 28 december, vilket det också var.

Mannen i fråga har jag bara hälsat på en gång för länge sedan, och jag vet att han är pappa till en kille i församlingen som både är musiker och sköter ljudet vid mixerbordet emellanåt, ibland samtidigt, tro det eller ej. Jag vet att han jobbat som läkare, pappan, och minns att han stått på estraden en gång och berättat om när han själv drabbades av en svår sjukdom men blev mirakulöst frisk.

Vi blev fyra vid fikabordet och den äldre mannen gav oss ett sammandrag av sitt livs historia. Vi fick höra om smällkalla vintrar i Älvsbyn, om jordbruket han förväntades ta över, om studierna han hellre ville satsa på och hur han träffade sin sydkoreanska fru i Saudiarabien. De gifte sig i ett buddhistiskt tempel i Seoul, som traditionen bjöd, och därefter borgerligt i Sverige. Det var innan de lärde känna ett par som var med i Svenska kyrkan, fick upp ögonen för den kristna tron och slutligen fick en egen gudsrelation.

Som en röd tråd i hans liv fanns idrotten, fotboll och skidåkning. ”Alla ungdomar borde idrotta!” tyckte han. ”Sätt dem i idrottsföreningar! Och sätt inte invandrarungdomar för sig själva, alla ska vara med! Det är så man får vänner!” Jag – ointresserad av idrott som jag är, särskilt lagsport, men det sa jag inte – påpekade att jag känner lika starkt för läsning. För den som växer upp med god läskunnighet blir möjligheterna i livet så mycket större. Tänk om Sverige kunde lyssna på oss vid fikabordet! Vad många problem vi skulle lösa!

Hoppfullt budskap

”Det här är något annat än predikan i katedralen!” viskade AE, som satt bredvid mig på gudstjänsten i Korskyrkan i förmiddags, och syftade på vårt besök i Manchester Cathedral för två veckor sedan. Det var på det stora hela en trivsam upplevelse, men predikan var dyster och handlade om tvivel och hur svårt det är att tro. Något slags tanke har man väl med ett sådant tema, i stil med att vi alla är bristfälliga människor som tampas med våra övertygelser, eller att alla ska känna sig inkluderade i kyrkans gemenskap oavsett var man står andligt sett, men var finns då hoppet för andligt törstande gudstjänstbesökare? Och hur rimmar predikans budskap med gudstjänstens böner och textläsning? Under kyrkteet efteråt beklagade jag mig – inför AE, på svenska, jag tordes förstås inte konfrontera någon – och undrade varför jag i högkyrkliga sammanhang i princip aldrig får höra ett entusiastiskt budskap om att Gud är mäktig! Och vill att vi kommer till honom!

Dagens predikan i Korskyrkan utgick ifrån församlingens vision: ”Vi drömmer om ett förvandlat Stockholm präglat av Guds rikes närvaro.” Guds rike står för fullkomlighet, frånvaro av ondska. En naiv dröm? En kaxig vision? Det kan man säga. Men Gud är mäktig och omständigheter föränderliga. Jag uppskattar att bli påmind om det från predikstolen. Eller Korskyrkans taniga lilla pelarbord.

Bild från YouTube-sändningen.

Orgeldammning

Har ni dammat en orgel någon gång? Om Korskyrkans städdag är en tävling i mängd avlägsnat damm är det möjligt att jag leder. Hade förresten ingen aning om att piporna sitter löst och kan dras upp! Det blir så mycket lättare att damma mellan dem då. Vi får se om psalmerna framöver har ett annorlunda sound.

Församlingsdag i Järfälla (eller: En man går till skogen för att hugga ved)

”Det kan till exempel vara en man som går till skogen för att hugga ved tillsammans med sin granne och så råkar yxjärnet lossna från skaftet och döda grannen. Mannen kan då rädda sitt liv genom att fly till en av dessa städer.” 5 Mosebok 19:5 taget ur sitt sammanhang är ganska obegripligt, men det var en av några olika bibelverser vi hade att välja på till en fotoutmaning under dagens församlingsdag.

Vanligtvis har Korskyrkan en församlingshelg varje år, men coronaåret 2020 blev den nedskalad till en församlingsdag med deltagarna utportionerade på olika håll i stan. Vi som bor i innerstaden buntades ihop med norra Stockholm, så trots den geografiska indelningen fick jag långt att åka, från Kungsholmen till Järfälla, men särskilt med tanke på den ytterst begränsade mobiliteten just nu var det lätt att se SL-resan som ett äventyr. Det blev en varierad dag, med prat, mat och tipspromenad, mestadels med personer jag inte kände sedan tidigare, och för att ändå göra något gemensamt med resten av församlingen fick vi fotoutmaningen. Ett par unga killar stod för instruktionerna i en uppspelad video. De hade valt ut en uppsättning lösryckta och udda bibelställen som vi iscensatte gruppvis och bilderna laddades upp på Korskyrkans medlemssida på Facebook, där vi fick se hur utmaningen antagits även i de andra delarna av stan. ”Allt fett tillhör Herren” (3 Mos 3:16) var särskilt kreativt behandlat, men jag är nöjd med vårt val. Jag var gruppens fotograf, men tog också på mig att leta upp rekvisita (som yxa dög en stekspade) och föreslå komposition i form av poser och placering. När man är mitt uppe i att lösa uppgiften ser man knappt det befängda i att regissera främmande personer som ska låtsas hugga ved eller omkomma i en vedhuggningsolycka.

Färdiginspelat

Korskyrkans sommargudstjänster har spelats in och den temporärt inredda studion blev i dag återställd till ordinarie cafémiljö. Bord har burits, gardiner och draperier satts upp. Jag har torkat golv. Ett par timmars allsidig träning med en blandad församlingsgrupp.

Inspelning av smittsäkra gudstjänster

För ett par veckor sedan fick jag frågan om att vara mötesledare under en av Korskyrkans gudstjänster, vilket just nu innebär att stå framför en kamera och spela in en påa och en ava med vissa givna beståndsdelar, om vem det är som predikar, att man kan få förbön över telefon och några andra saker. Man gör det två och två, Anders blev min mötesledarkompis och gudstjänsten visas på Facebook under midsommarhelgen, men spelades in i dag. Efter att ha haft några sådana här inspelningstillfällen tycks pastor/inspelningsledare Jessica, pastor/tekniker Richard med flera engagerade ha arbetat fram en strikt och effektiv ordning, med flera korta predikningar på raken, flera påor och avor på raken och lovsångsinslagen inspelade vid något annat tillfälle, varpå det hela klipps ihop till ett antal gudstjänster, ungefär trekvart långa.

Anders och jag gjorde precis som planerat – ställde oss framför kameran, satte vårt bidrag på första försöket, klart. Precis som inspelningsledaren ville ha det. ”Planerat” är förresten att ta i, vi hade hörts kort på Messenger innan. Det kanske inte blev perfekt, men i sammanhanget var vi proffs.

Korskyrkan – nu ganska digitalt tillgänglig

De tar sig, Korskyrkans Facebook-sända gudstjänster, lite i taget. I går var tredje söndagen med digitalt tillgänglig gudstjänst och första söndagen då förbudet mot folksamlingar på fler än 50 personer trätt i kraft. Någon vanlig gudstjänst med gudstjänstdeltagare ägde alltså inte rum, så det var ett förinspelat program med sång och predikan som tidsinställts på Facebook till söndagsförmiddagen, en fin produktion som till skillnad från tidigare söndagar både kunde ses i rätt tid och hade fungerande ljud och bild. Tyvärr bröts sändningen abrupt i slutet av predikan. Man kan visst inte få allt.

Det är så klart inte ett format som passar alla som vanligtvis kommer till Korskyrkan och det är synd, men det blir ändå ett slags gemenskap bland oss som tittar och ger oss tillkänna en del under sändningens gång. Och kanske får gudstjänsten några helt nya deltagare, om än på distans.

Se gudstjänsten här.

Eller: Lyssna på predikan här.

Vi anpassar oss till de rådande omständigheterna

Jag väljer nästan aldrig bort att gå på gudstjänst på söndagsförmiddagar och det här var definitivt första gången jag låter bli att gå till kyrkan på grund av smittrisk trots att jag inte är sjuk. Korskyrkan, liksom många andra församlingar, anpassade sig genom att livesända på Facebook. Oj oj oj, det var ingen teknisk succé, men till slut var det ordning på både ljud och bild. Predikan – ”De obetydligas Gud” – gick att höra och se utan problem, hållen av Daniel, som bland annat hämtade stoff från sin vardag inom Frälsningsarmén, där han jobbar med utsatta människor.

Efteråt hade JH och jag planerat in ett möte inför vår kommande USA-resa. Det blev inget möte och det blir sannolikt ingen USA-resa, åtminstone inte vid den tidpunkt vi tänkt oss, nu när gränserna är stängda. Vi tog ett strategisnack över telefon istället och hoppas att vi inte kommer att förlora alltför mycket pengar.