CMXIII Köpenhamn jättefort

Om man åker från Stockholm till Köpenhamn med ett morgontåg (6.14-11.23) och hem med ett eftermiddagståg (16.29-21.50) hinner man … en del. Alldeles för lite, men en del, vilket är mycket bättre än inget. Det här hann vi med i lördags.


– Eftersom jag och Lena älskar Starbucks med en lika stark som omotiverad passion gick vi av vid Kastrup, där tåget alltså stannar strax innan det kommer fram till Köpenhamn. Där mötte vi upp vår danska vän Marie (som skriver den mestadels operainriktade bloggen At the lighthouse) och fikade smaksatt kaffe och smaksatt varm choklad i flygplatsmiljö.

– Därifrån lokaltåg in till stan och direkt vidare till Tivoli, där jultemat i år både är ryskt och skandinaviskt. Därav den färggranna katedralen och traditionell rysk musik i högtalarna ihop med danska och skandinaviska inslag bland de många salustånden. Efter den obligatoriska lunchen på Wagamama var själva höjdpunkten att äta æbleskiver, som serverades på flera ställen inne på Tivoli. ”Å, vad juligt!” utbrast Marie, medan det för en svensk lika gärna förde tankarna till sommar, eller egentligen vilken årstid som helst. Men gott var det, ett slags pannkaksbollar som äts med sylt och florsocker.

– Det enda egentliga ärendet vi hade att beta av, förutom att strosa omkring på Tivoli, var att köpa Anthon Berg-choklad. Vår ordinarie butik stänger tidigt på lördagar och är inte särskilt centralt belägen, så vi letade upp ett alternativ och började promenera mot den adress vi fått fram. Det visade sig vara en Anthon Berg-filial (under namnet A Xoco by Anthon Berg) i den nya saluhallen Torvehallerne, en riktigt fin ny bekantskap. Nu har vi ett nytt besöksmål till nästa gång.

– Redan på förhand insåg vi att det skulle bli svårt att få in en fika på La Glace den här gången. Vi nöjde oss med fönstershopping.

CMXI Lena och Marie


Man behöver inte åka utomlands för att ha roligt, men ibland hjälper det. Jag och Lena W tog i morse tåget till Köpenhamn, tillbringade några timmar med Marie och tog sedan tåget tillbaka. Det bästa med vår lilla skandinaviska klubb tror jag är att vi kan upplysa varandra om skillnader i kultur, traditioner, historia, språk och annat mellan Sverige och Danmark, på detaljnivå, utan att någon av oss någonsin tycker att det blir ointressant.

CCCXV Köpenhamn fredag till söndag

Några höjdpunkter.

Starbucks. Istället för att ta tåget ända in till Hovedbanegården stannade vi på Kastrup. För där finns Starbucks.

Bagels. Väl inne i stan gick vi ut riktigt hårt med en långpromenad. Anledningen var att Köpenhamn-appen Lena laddade ner minuterna innan vi åkte över Öresundsbron sa att det fanns ett bagelställe på Amagerbrogade, och utan något bättre för oss traskade vi till andra sidan stan och åt helt okej bagels på ett hål-i-väggen-ställe.

Tivoli. Efter att ha gått runt ännu lite mer gick vi till Tivoli för att vila. En lång stund satt vi på bänken närmast innanför entrén och stirrade framför oss, tills vi blev tillräckligt sugna på churros, men vi finkammade Tivoli utan att hitta några. Jag och Tove åkte den läskigaste bergochdalbanan istället.

Wagamama. Efter bergochdalbanan köade vi till Wagamama och fick ett bord en stund innan vår vän och värdinna Marie kom skyndande direkt från Odense, vars operahus hon jobbar på. Vi åt Wagamama-stora portioner asiatisk mat och gick sedan runt på det färgglatt upplysta Tivoli, där Marie ledde oss rakt till churrosstället.

Hemma hos Marie. Marie bor i en ljuvlig lägenhet i Frederiksberg. Vardagsrummet, som var jättefint innan tre svenskar ockuperade det med sina tillhörigheter, har ett ursnyggt trägolv och ett stort fönster där fasadens klätterväxt syns som gröna flikar längs med alla spröjsar. Där satt vi och drack te och gav Marie godispresenter – lakrits från Lakritsroten och Rättvisa möss.

Sult. På lördagsmorgonen sov mina svenska vänner länge. Till slut kom de upp och fick bråttom, för vi hade ett bokat bord på Sult, danska filminstitutets restaurang, där de har en trevlig och stor och god brunchbuffé. Marie cyklade i förväg och höll vårt bord, vi gick till tunnelbanan och åkte åt fel håll.

Affärer. En karamellfabrik, en tebutik, Anthon Berg, en olivoljebutik. Man får passa på på lördagar, mycket är stängt på söndagar.

La Glace. Mitt fjärde besök. Gammaldags café med ett tårtutbud to die for.

Lasagne. Vi hade promenerat så långa sträckor det senaste dryga dygnet att vi kollapsade i varsin ände av vardagsrummet under sen eftermiddag, medan Marie lagade lasagne i köket och spelade opera som hon sjöng med i här och där. Vid det här laget hade vi fått veta att faran med höga bakteriehalter i Köpenhamns vatten i alla fall inte gällde Frederiksberg. Skönt. Nu behövde vi inte hålla på med vattenkokning. Det blev hemmakväll med god lasagne och massor av prat om TV-serier och filmer som jag aldrig hört talas om med skådespelare som jag aldrig hört talas om. Varför kunde vi inte prata om Seinfeld?

Frederiksberg have. I går morse var det strålande sol och Marie tog oss med på en promenad till och i den vackra parken Frederiksberg have. Den ligger bredvid djurparken, och där finns en sandig gård för elefanter som är synlig även för flanörer i haven. Det var skojigt. Elefanterna var ute och vankade omkring.

Glyptoteket. Vi köpte bagels – igen – på hemvägen från parken och åt hos Marie och tog sedan farväl av henne innan vi fortsatte till Glyptoteket. De har sådana helt fascinerande välbevarade prylar. Som små trämodellbåtar kompletta med roddare och tygsegel från sisådär 2000 år före Kristus! Förstår inte hur det är möjligt. Vi gick runt ett tag bland de antika statyerna, som är Glyptotekets huvudnummer, sedan tyckte Lena det var dags att ta sig därirån när jag började hitta på ljud- och rörelseeffekter åt prydnadssaksdjur i museibutiken.

Tåg hem. Förstaklass med obegränsad tillgång till te och bullar. Inget byte. Skönt.