Känner mig ganska fräck nu när jag har smitit efter en timme på 30-årsfest, men det är ju så trist att tacka nej när man blir bjuden bara för att man har lite ont om tid …

Man jag hann i alla fall träffa 30-åringen Susanne med familj och ett annat par som också hade två barn. Lika många vuxna som barn, alltså (om jag räknar bort mig själv), och det var tveklöst barnen som satte agendan. Maten var jättegod, och tårtan också, som jag fick med mig på en papperstallrik och åt där jag stod och väntade på bussen till Huddinge centrum tillsammans med ett äldre par.