Siri i min mobil har alltid reagerat på min röst och bara min. Fram till nu, då hon uppfattade att USA:s ambassadör Azita Raji under uppläsningen av Bob Dylans Nobelpristal i TV-sändningen sa ”Hey Siri!” och att det därpå följande talet var en fråga. (Siri var dock svarslös.)

Jag började följa SVT-sändningen på bussen på väg hem från Lenas födelsedagsfika och kunde inte låta bli att hoppa av vid Stadshusets hållplats i inlevelsefrämjande syfte och sedan promenera de sista 10 minuterna hem. Därefter har jag suttit i soffan och tittat. Jag älskar Nobelfesten.