Den här kvällen, tillsammans med flera upplevelser under dagen, har vägt upp obehaget att stiga upp 3.40 hemma i Stockholm med råge. Här i Granville i Normandie pågår en mycket populär friluftskonsert just i kväll, vilket tycks ha fått samtliga invånare, och säkert hitresta, att myllra ut på stans små gator, och tesalongen vi läst om gör ett unikt undantag, enligt deras enda engelsktalande medarbetare, och håller öppet sent. Deras tomatquiche med chèvre var bland de godaste pajer jag ätit någonsin och teet med bergamott och lavendel var fenomenalt. Killen på tesalongen är den enda engelsktalande vi stött på här över huvud taget, utöver tjejen i hotellreceptionen i någon mån, och när han hade frågat varifrån vi kom demonstrerade han några svenska fraser han lärt sig av svenskar han träffat i Beijing. ”Jaha! Men man träffar inte på så många svenskar här i Granville?” frågade jag. ”Nä”, sa han med ett litet skratt.