Ni vet statyn av Gustav III på Skeppsbron, nedanför Slottsbacken? Jag har läst på lite om den. I give you:

Historien bakom Gustav III:s staty
eller
Anledningen till att vi inte har en äreport från 1700-talet vid Norrtull

1790. Ryska kriget är över.

Gustav III: Nu tågar jag, er segrande konung, in i Stockholm!
Stockholms borgerskap: —
Överståthållare Sparre: Hörni, borgerskapet, ni måste hylla kungen. Res en äreport vid Norrtull.
Stockholms borgerskap: Okej.
Gustav III: En äreport vid Norrtull! Vad är det för trams! Jag vill ha en staty, gjord av Sergel och betald av borgerskapet. Av marmor. Nej, vänta, brons.
Sergel: Nu är den klar! Jag är sjukt nöjd med ansiktet, det är på pricken.
Gustav III: Finemang! Var ska den stå?
Palmstedt: Här, här, här, här eller här!
Gustav III: Nej. Nej. Nej. Absolut inte. Nej.
Adelcrantz: Här?
Gustav III: Nej.
Palmstedt: Här då?
Gustav III: Nej.
Sergel: Jag håller med kungen. Inte bra.
Gustav III: Desprez tycker att den ska stå på en cirkelformad avsats vid Skeppsbron. Taget!
De andra: Desprez? Vem har frågat honom?
Gustav III: Jag. I hemlighet.

PANG! Maskeradbalen 1792. Kungen är död. Några år passerar.

De nya makthavarna: Okej, vi har inte jobbat så mycket med det här statyprojektet på sista tiden. Vi kan väl säga åt Palmstedt att han tar tag i det.
Palmstedt: Absolut! Jag tänker mig en balustrad och en strandmur …
Sergel: Suck, vilka dåliga idéer.

1808. Statyn avtäcks.

Hedvig Elisabet Charlotta: Vilken fantastisk ceremoni! Och vilken fest! Kungen [Gustav IV Adolf] på bra humör, det är han aldrig annars, och hela natten vill han partaja. Men fyrverkeriet vid slottet var ett misslyckande.
Årstafrun: Mycket folk, kul att träffa bekanta. Men fyrverkeriet var inget vidare.
Sergel [plötsligt anspråkslös]: Var icke Gustav III en stråle av det eviga ljuset! Den bild jag gjort av honom är smörja, men vi ha hans bild i våra hjärtan, och där ska den leva så länge vi ha en droppe blod i våra ådror. Skål!*

*Hans egna ord. Övriga mina.

Fri tolkning ur Krigens och hjältarnas Stockholm i skulpturer och minnesstenar (1998) av Bengt Järbe.

Statyfoto: Oleg Yunakov.