Skiva tre zucchinier och tre auberginer och riva en inte alltför stor ost, det är väl inget märkvärdigt, särskilt inte när man har en matberedare. Men jo, en sådan uppgift har känts som ett hopplöst stort och svårt projekt. Den där matberedaren har stått ovanpå kylskåpet hur länge som helst och samlat damm, vilket jag menar högst bokstavligen, och just på grund av den tröskeln, som under lång tid har gjort att jag hellre river lite ost för hand än en stor omgång att frysa in och så vidare och så vidare, köpte jag hem zucchini och aubergine och tog till ett beprövat knep för dylika situationer – L bjuds in på övervakning och fika. När jag hade rengjort matberedaren (vilket förstås inte tog särskilt lång tid), fått alla delar på plats, skivat grönsakerna och rivit osten som låg i frysen hade både L och jag säsongens sista julbetonade fika som morot.

Så många flugor i en smäll. En ny chans att hålla matberedaren fit for fight. Riven västerbotten. Färdigt underlag till ratatouille. Hjälp med åtgången på pepparkakor och lakritskola (och det mer säsongsobundna Hotel Chocolats pekannötsspread på valnötskex, mums). Under övervakningen, utförd på stort allvar, testade L en ny sorts virkning. Båda nöjda och glada.