500 år, eller knappt, har passerat sedan någon stockholmsfamilj åt mat från kokkärlet som den här skärvan kommer ifrån. Vi pratar Gustav Vasa. Stockholms blodbad. Jag vet att det är nörderi på hög nivå, men jag är fullständigt fascinerad. Någon har tillverkat den, någon har bränt sig på den, diskat den, skrapat ur det sista av soppan …

Det var enormt intressant att följa med på den visning som Stadsmuseet arrangerar i samband med utgrävningarna vid Södermalmstorg. Den återkommande visningen äger rum på onsdagar kl. 14.00, en svår tid för de flesta, tyvärr, fram till 22 juni.

Här visas ett upptäckt kök, tillkommet kring år 1600, vars golvplattor och två eldstäder, tror jag, syns på bilden. Till vänster, där det neonklädda gänget står, syns en stenlagd gata, ett överraskande fynd, eftersom man inte trodde att det var så pass stadslikt på Södermalm vid den här tiden.

På den här bilden syns Gamla stan i bakgrunden till höger och en flik av Södermalm längst till vänster. Det gulmarkerade huset skulle kunna vara det vars kök nu lagts i dagen.

För två och ett halvt år sedan, i november 2013, var jag på en liknande visning. Då fick vi titta och känna på den här dekorativa biten från en 1500-talskakelugn, framgrävd i samma område (jag skrev om det här).

Helst studerar jag visserligen 1800-talets Stockholm och kanske 1700-talets, 1600-talet går möjligen att relatera till tack vare den stadsplanering som gjordes då och som la grunden till innerstadsdelarnas utseende i dag och ännu mer med hjälp av 1600-talspalatsen som finns kvar, men 1500-talet känns så oerhört avlägset och annorlunda. Bara det att Sverige var katolskt i början av seklet och att Stockholm hade kloster, för att inte tala om att så många i ledande ställning i stan var tyskar – jag har svårt att tänka tanken att den tidens stockholmare levde i samma stad som jag. Förutom att de naturliga gränserna och formerna, innerstadens öar, var desamma – fast mindre – finns inte så mycket annat påtagligt att känna igen sig i.

Att hålla i en bit av ett vardagsföremål som några 1500-talsstockholmare använt gör det lättare att inse att vi faktiskt trampar omkring på samma plats. Just vid Södermalmstorg är så väldigt mycket förändrat och dagens gatunivå väldigt mycket högre, men det finns ju trots allt andra bevarade platser. Mitt Stortorget var deras Stortorget, och till och med slottet ligger på samma ställe, även om deras var borgen Tre Kronor.

De flesta förändringar sker ju långsamt. Stockholmslivet i dag är ju ungefär likadant som Stockholmslivet i går, och pratar man om gårdagen i tillräckligt många led hamnar man på 1500-talet. Och ännu längre bort.