Årets tredje stadsvandring, i strålande vårsol, ledde oss i gruppen från Mosebacke torg längs Östgötagatan ner till Katarina Bangata. Idén med vandringen var att det går att gå hur långsamt som helst längs en enda gata och på vägen passera oändligt historiskt stoff. Det funkade så klart, om man inte ser det som lite fusk att de nämnda historiska sammanhangen, kring hus och gatunamn, nästan oftare hörde till någon av de korsande gatorna än just Östgötagatan, som vi följde. Men det gjorde ingenting, allt var intressant, från arkitektoniska detaljer och street art till rivna kapell och nedlagda bryggerier.