”Sköna söndag” har dragit igång igen, konceptet som tidigare ägde rum på Berns, där vi satt sena söndagskvällar och tyckte att livet var härligt. Sedan i söndags spelar Joachim Bergström och hans vänner sin soul-funk-repertoar på Strandvägen 1 istället. Det är trängre men ljusare – så länge solen är uppe – och jag fick känslan att publiken är en aning äldre (men precis lika svängig). Visst saknar man dammet, megakristallkronorna och den mörkröda sammeten, och det kändes helt fel att SL-bussar passerade bakom fönsterrutan några meter ifrån bandet, men man vänjer sig väl. Maten var god. Pratakustiken var förfärlig (jag, Sofia, Anna och Christian skrek över bordet). Stämningen var glad och lagom livlig. Miljön smakfull.

När en av låtarna som varit med tidigare spelades ville Sofia veta vad den hette, men ingen av oss vid bordet kunde hjälpa till. Vi satt nära den bakre änden av baren och Sofia frågade mannen längst ut vid barens kant. Han visste inte och frågade killen bredvid, som inte visste och frågade nästa. Svaret kom först efter spelningens slut, då Joachim Bergström kom fram till bordet och undrade vilken låt Sofia menat. Med gemensamma ansträngningar kom vi fram till att det var ”Home is where the hatred is”, och efteråt var vi ju tvungna att undra om låtfrågan i lagom tempo spritt sig längs med hela baren ända fram till bandet …

Vi tackar för en skön söndag och längtar till nästa.