DXLVII Skuldförskjutning

Läser ett blogginlägg om att Stefan Löfven identitetkapades på Twitter. Blogginlägget vill påminna om ”vikten av att säkra sitt namn i olika sociala medier”, vilket är en intressant diskussion och inte fel i sig, men jag studsar inför vinklingen. Liksom jag exempelvis gjorde när det för ett par veckor sedan rapporterades i media om att en anställd på Systembolaget sålt alkohol till en 18-åring som ljög om hur gammal han var och om att en annan anställd, som då var på lunch, skulle kunna intyga hans ålder. Jag hörde ett antal radioinslag där det pratades om åtalet mot den anställda och flera olika personer förde fram åsikter om hur viktig ålderskontrollen är och Systembolagets ansvar att leva upp till reglerna.

När flyttades skulden över från förövarna till offren? Varför har vi börjat uppröras mer över den lurades naivitet än över illvilligheten hos den som är skyldig?

Identitetskapningen och ålderskontrollen är bara två exempel från två särskilda sammanhang. Idén finns även i betydligt mer vardagliga situationer – jag behöver väl inte nämna hur upprörd jag blir över fenomenet att man ”gjort sig skyldig till grov oaktsamhet” om ens bankkort stjäls ur ens ryggsäck? Att man mer eller mindre får skylla sig själv om man glömt låsa cykeln, om man genar genom en park i mörkret, om man skriver på Facebook att man ska vara bortrest i två veckor?

Börjar vi prata om vikten av boka upp sitt namn på nätet i den händelse man blir partiledare någon dag (och heter man Stefan Löfven gäller det att knipa ”stefanlofven”, ”stefan_lofven” och varför inte ”(s)lofven”?) innebär det att vi svalt budskapet från de hackare som ställer till med masskapningar av diverse konton och säger sig ha gjort en god gärning när de påmint blåögda webbanvändare om att återanvändning av lösenord är riskfyllt. Det är ni som är risken, lösenordshackare! Utan klåfingrighet på nätet skulle vi inte behöva lösenord över huvud taget.

För övrigt ogillades tack och lov åtalet mot den anställda på Systembolaget: ”Domstolen bedömer att försäljningen vid det aktuella tillfället inte har skett på grund av slarv eller oaktsamhet. Den anställde har helt enkelt blivit lurad av kunden.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s