Det var det, julen 2011. Förutom att vi överdoserat gamla filmer, främst Sällskapsresor, och lagt pussel har det förstås varit mycket brorsonens jul, tvååringen som från och med nästa jul kommer att ha med sig ett småsyskon. Han har lekt konditori och sålt kakor och bullar för fem låtsaskronor styck, hittat en särdeles fin kotte som fick ligga (och fortfarande ligger) under granen, ätit massor av hallon med grädde, tittat på tecknad film i mammas eller pappas mobil och tagit många vändor till godisskålen, inte för att äta själv, utan för att ta en näve var åt oss andra. Ibland försvann han upp på övervåningen, där han satt vid farfars dator, och på frågan om han inte skulle komma ner svarade han: ”Nej, jag jobbar.”

Men redan under förmiddagen i dag tog vi farväl av brorsans familj, medan jag blev kvar hos föräldrarna och hann se första sällskapsresefilmen en gång till innan jag tog pendeln in till stan och bävade för att se min balkong efter nattens storm, men Dagmar hade skonat mina krukor och balkongmöbler. I morgon bitti går jag till jobbet som vanligt och kan glädja mig åt att inte vara fast på någon av alla Sveriges just nu tåglösa orter.