Etikettarkiv: Vardagsproblem

Mina trasiga hörlurar

För sju månader sedan köpte jag ett par nya brusreducerande lurar. Jag använder dem jämt, precis som mina förra, som jag hade i sju år. När jag tog av mina inte alltför gamla lurar och la dem i skåpet på Kronobergsbadet häromsistens lossnade en liten metallbit från ena luren, som sedan hängde och dinglade på ett sorgligt sätt, och jag gick så fort jag hade möjlighet till butiken där jag köpte dem för att reklamera. Vi skickar dem till Sony, men de säger ofta nej till att laga dem på garantin, var budskapet. Två till tre veckor skulle det hela ta.

Tolv dagar senare var de klara och åtgärden gick på garantin. Jag hämtade dem efter jobbet i dag. Det borde vara regel, men eftersom det tydligen är undantag att få sin normalhanterade produkt lagad inom garantitiden nämner jag detta här. Det enda som hade tröstat mig om det visat sig att lurarna var totalförstörda, eller skulle ha kostat så mycket pengar att laga att det inte vore värt det, är det faktum att de dessvärre är ganska fula. Nästa gång, om kanske sju år, kanske jag ser mindre till funktion och mer till estetik.

Jag har lärt mig att man ska stanna hemma när man är sjuk

Det är extremt sällsynt att jag ser en betald konsertbiljett gå upp i rök. Mitt konsertsällskap hade som tur var ytterligare ett konsertsällskap och behövde inte gå ensam. Och ska pengar brinna upp är det helt okej att det är sådana som sponsrat Samuel Ljundblahds releaseturné.

Istället för att avnjuta låtarna på nya albumet ”Right Now” i Eric Ericsonhallen (eller Skeppsholmskyrkan, som den har kallats lite längre än de senaste tretton åren) är jag förnuftig och stannar hemma med ont i nacke, bakhuvud och hals. Och oförnuftig och äter hämtpizza. Och kollar Babel, det räknar jag som förnuftigt.

MMCLXXXI Varför kan inte apparaterna hålla för evigt?

Den här bilden visar baksidan av min uråldriga förstärkare och representerar både besvikelse och seger. För två veckor sedan gick min dvd-spelare sönder, den är inte livsnödvändig för mig, men i perioder använder jag den en del, och det finns ingen dvd-enhet till min lilla dator. Köpa ny? Det kändes alldeles för komplicerat att hitta rätt grej, det är en gammal Pioneer-apparat som sitter ihop med förstärkare och TV och som jag behöver inte bara för dvd-skivor utan också för att få ljud från TV:n och datorn ut i de två små högtalare som fungerar av de fyra som sitter i varsitt hörn under taket. Min utrustning är inte helt up to date och fit for fight, alltså.

Så jag tog med dvd-spelaren till en reparatör (Allt i ljud, tack för tipset, Anna, trots att det inte gick som jag ville!). Några dagar senare hörde han av sig och sa att han visst behövde förstärkaren också. Jaha, bara att pressa ner den gigantiska pjäsen i största resväskan – den gick ner med viss ansträngning och påfrestning för väskans ram – och köra i väg. Och i går blev jag uppringd igen – dvd-spelaren var bortom allt hopp, jag fick vara glad att den fungerat så länge. Rådet var att jag kopplar en extern spelare till apparaten. Suck. Onödig tillökning i maskinparken som redan tar för mycket plats och samlar för mycket damm.

Jag stack inte iväg och köpte ny dvd-spelare på en gång, men jag tog en håltimme från jobbet och släpade hem grejerna från reparatören innan han stängde för dagen, så när jag kom hem efter att ha stängt Sturebibblan stod resväskan i hallen där jag lämnat den. Min motivation för att genast koppla ihop alltihopa igen? Nobelfesten! Jag älskar sändningarna från Nobelfesten mer och mer för varje år. Segern bestod alltså i att jag med ledning av bilden ovan och två till i samma stil, tagna med mobilen intryckt bakom det baksideslösa skåpet där jag förvarar allt detta, lyckades få tillbaka alla kablar och koppartrådar på rätt ställen, och ut kom ljudet från middagen i Blå hallen. Ska man hitta någon liten ljus melodi i kråksången är det väl att kablarna numera är en aning prydligare ihopbuntade och mindre dammiga.

LVII Faran över?

Något marknadsundersökningsföretag ringde mig i går mitt under bakningen och ville ställa frågor om elbolag. Jag sa att jag tyvärr inte hade tid. De frågade om de kunde ringa tillbaka under söndagskvällen. Jag sa lite motvilligt ja. Så när jag satte mig vid datorn i kväll tog jag med mig den fasta (men trådlösa) telefonen ur hållaren. Nu är klockan nästan halv elva. Törs man sätta tillbaka telefonen nu?