CDXXVIII Skotska författare emellan

I går pratade jag med en kollega i lunchrummet om kändisar och stjärnstatus kontra folklighet. Jag minns fortfarande ganska exakt hur dialogen vindlade sig dit, och bara för att jag gör det tänkte jag redogöra för hela associationsflödet.

Kollegan skulle samma kväll flyga till London och sa att hon tidigare flugit till London på kvällstid i klart väder och kunnat titta ut över den upplysta stan och känna igen sevärdheterna ovanifrån. Då berättade jag om hur jag och Annika såg London från ovan dagtid när vi mellanlandade där på väg hem från New York för ett par veckor sedan, och lika klart var det när vi kom till Stockholm, så vi såg Globen och slottet och innerstadsöarnas former. Men vi satt på fel sida av planet för att kunna se Kungsholmen, så jag kunde inte försöka leta upp mitt hus. ”Sprang ni inte över till andra sidan av planet, entusiastiska som barn, och försökte titta ut?” undrade kollegan. Nja, sa jag, i vår del av planet satt ett gäng asiatiska affärsmän i kostym som var på väg till ett viktigt möte med Saab, vilket kostymmannen bredvid Annika berättade, så även om de verkade trevliga kanske inte ens första tanke var att klättra över dem och tränga sig fram till motsatt fönster för att speja ner på Kungsholmen. Kollegan kommenterade det speciella med att hamna på samma plan som de där affärsmännen, som kanske är just de personer vars affärer man läser om i tidningen, och mindes hur hon och hennes man en gång var på samma plan som det brittiska rockbandet Slade (här framgick det att jag är något yngre än kollegan, med tanke på att jag inte visste vilka det var). Det konstiga, tyckte kollegan, var att medan hon och maken satt med stora ögon verkade ingen annan bry sig. Men så är det ju numera, särskilt i Sverige, konstaterade vi, att man snarast gör sitt bästa för att verka helt oberörd när någon känd person är i närheten. I USA, sa jag, tyckts det vara kutym att kända artister framträder på en scen, hämtas upp av en limousine direkt utanför arenan och åker raka spåret till sitt hotell, medan man i Sverige inte sällan kan mingla med personerna från scenen när de spelat klart. Folklighet verkar vara mer eftersträvansvärt än oåtkomlighet. Jo, sa kollegan, att det är trenden har hon verkligen blivit varse genom sin tonårsdotter, som räknar med att hon efter att ha sett sina idoler framträda på Gröna Lund ska kunna få en pratstund med dem, och om någon av dem inte visar sig efter konsertens slut blir hon lite sur och tycker att det är sniket.

Finns det någon koppling mellan det här och sociala medier? undrade vi båda. Det är ju så lätt att ha anspråkslös kontakt med nästan vem som helst numera och avstånd och gränser mellan producent och konsument, idol och beundrare, börjar upplösas.

Varför jag berättar just det här just nu? Jo, jag såg en dialog mellan de skotska författarna Karen Campbell och Helen Fitzgerald på Twitter i dag, just de två som jag och Sofia lyssnade på på The English Bookshop för ett par månader sedan. Man kan alltså inte bara komma i kontakt med dem på ett enkelt sätt (Karen Campbell skrev jag till efter författarprogrammet och fick svar), utan också följa deras kommunikation med varandra. Så här såg deras respektive tweets ut i eftermiddag.


writerkcampbell Karen Campbell
Should I be very afraid? Without telling me, my husband has just bought an axe. #gowildinthecountry

FitzHelen Helen FitzGerald
Finally sent YA manuscript to agent. Now: wait for notes so I can do rewrite 43 then send to editor for notes/rewrite 44.

writerkcampbell Karen Campbell
@FitzHelen r u having a nice day then?

FitzHelen Helen FitzGerald
Hello @writerkcampbell! Just pressed send – now what? Have had too much coffee to rest.

writerkcampbell Karen Campbell
@FitzHelen u need to get a dog – v head-clearing when you go on long windy walks!

FitzHelen Helen FitzGerald
@writerkcampbell Or an axe.

writerkcampbell Karen Campbell
@FitzHelen I keep hearing the music for The Shining playing in my head….

FitzHelen Helen FitzGerald
@writerkcampbell Here’s Dougie. We need to come down and check on you.

writerkcampbell Karen Campbell
@FitzHelen yes! you do. Gimme dates you’re free. Quick. Before I die.

FitzHelen Helen FitzGerald
@writerkcampbell I’ll email you x

writerkcampbell Karen Campbell
@FitzHelen Too late…he…got…me. Splat

FitzHelen Helen FitzGerald
@writerkcampbell Giggling. Be terrible if it’s true. It’s not, is it?