Med skånskt landskap utanför tågfönstret sitter jag och minns gårdagskvällen som en dröm. Allvarligt talat, när Sture bibliotek slår på stort, och även vid mindre arrangemang, ska man hänga på låset. Det blev fullsatt och mer än så på boktipskvällen med tema tysk litteratur inför årets bokmässa som har detsamma. Maria Bäckström från vår ständiga samarbetspartner Goethe-institutet inledde med korta beskrivningar av några tyska författare i ropet och därefter pratade Svante Weyler (högt och kraftfullt, han skippade det där med mikrofon) om ”sina” tyska författare, varav han verkade gilla Juli Zeh bäst. Han höjde henne till skyarna som multibegåvad och produktiv inom en rad genrer. (Men varför har jag inte läst henne? kommer man på sig själv med att tänka i flera minuter, fast man vet svaret, omgiven som man är av hela Stures utbud.) Slutligen Lena Hammargren från förlaget Novellix, som vanligtvis ger ut nyskrivna, svenska noveller, fyra i taget i varsin liten bok, men som inför mässan ger ut en specialfyra med tyska författare. En av novellerna fick jag med mig ett ex av, Silke Scheuermanns Krig eller fred. (”Titeln är ännu ej utkommen”, läser jag på Adlibris och myser lite extra.) Men Lena talade mest i egenskap av översättare av just Silke Scheuermann och Ferdinand von Schirach, till exempel om hur hon besvärade alla sina vänner med språkfrågor under arbetets gång. Väldigt intressant, väldigt underhållande.

Själv var jag alltiallo under kvällen, fixade lite bild och ljud, möblerade och vaktade dörren (”Ska du på kvällens program? Jaha, välkommen!” ”Ska du på kvällens program? Nähä, ja, biblioteket är tyvärr stängt och programmet är fullsatt …”, i bästa Stureplansmanér). Efter programmet var det mingel med tilltugg och jag tog på mig att äta extra mycket brie för åtgångens skull och prata New York med kollegan Salomon och var inte till någon nytta alls, men kunde inte förmå mig att gå hem. Jag har saknat det där stället så mycket! När besökarna droppade av fick alla en med biblioteksmått mätt lyxig presentpåse med en roman, en novell, en anteckningsbok, en rabattkupong från Pocketshop, vykort, bokmässeprogram och lite godis. Tror jag, vi i personalen fick inga. Hade programmet varit förra veckan hade jag räknats som besökare. Typiskt.

Vid tiotiden hade jag sagt ”nu måste jag gå hem, hörni” några gånger och lyckades slita mig från Sture-kollegerna AnnCharlotte och Salomon och Goethe-vännerna Maria och Stefan. Vägen hem från Stureplan går längs hela Kungsgatan. Inget uppfriskar sinnet som färgglada ljusskyltar.