Avgångsstudenternas utställning på Beckmans designhögskola heter kort och gott ”Årets utställning”. Där redovisas allt från objekt av typen ”fosterställningsgungstol som utmanar maskuliniteten” (enligt upphovsmannen själv, som gärna beskrev sin skapelse) till den till konst upphöjda processen att byta efternamn (från Andersson till Felix, och ja, han som ville göra bytet hette även Felix i förnamn). På övervåningen fanns modeavdelningen. Jag fastnade för en fiskbensmönstrad kappa med gott om bicepsutrymme.

Mitt sällskap utgjordes av Johan, som kollar in en lampa strömförsörjd av en upphissad vikt som sakta släpps ner mot golvet, och Åsa, som poserar vid fiskbenskappan.

Utställningen pågår fram till på måndag, 28 maj. Gör inte som jag, som kom på mig själv med att högt lufta mina negativa omdömen om somliga verk. (”Äh, det där lät pretentiöst”, fnyste jag efter att ha läst i en beskrivande text att konstnären ”utforskat det undermedvetna”, och på något sätt med hjälp av olika personer som låtit sig hypnotiseras designat lampor i glas. Konstnären, förstod jag sekunden efteråt, var förmodligen killen som satt på en stol strax bakom oss när vi stod och tittade på lamporna.)