I kväll skulle kollegan J och jag ha haft den tredje och sista läsecirkelträffen om Den högsta kasten, men som all programverksamhet inom Stockholms stadsbibliotek just nu var den inställd. Det är en så otroligt märklig situation. Media rapporterar knappt om något annat än coronarelaterad utveckling i världen. Man oroar sig för de sjuka, sjukvården och sig själv som potentiell smittspridare. Min fritid, som normalt är fylld av sammankomster av sociala och kulturella slag, har helt vänts uppochner. Och jobbet har alltså också ändrat karaktär, med avblåsta program, glest mellan besökarna och kolleger som har tusen åsikter om hur vi bör se på handspritsanvändning och vår samhällsbärande roll. Stockholms stadsbiblioteks interna Facebook-grupp är hyfsat aktiv i normala fall och nu mer välanvänd än någonsin.

Något annat välanvänt i dessa tider är Stockholms stadsbiblioteks kundtjänstnummer. Jag och två kolleger satt och svarade ihärdigt i telefon från 9.00 till 13.00, sedan hann jag sitta vid mitt eget skrivbord en stund innan jag bemannade på barnavdelningen, och istället för att börja förbereda kvällens läsecirkel kunde jag därefter gå hem före mörkrets inbrott och jobba någon timme med Stockholmskällan. På väg över Barnhusbron såg jag som vanligt displayen på Trygg-Hansa-huset, som växlar mellan att visa tid och temperatur. Ibland visar den fel. I dag hade den hög feber.