Ett samtal om jihadism på Medelhavsmuseet. Det som överraskade mig mest var den del som handlade om hur många av de IS-rekryterade som inte kommer från ett muslimskt sammanhang. Jag minns inte den uppskattade siffran, men andelen tros vara stor. Det mest förvirrande var frågan om vad jihad står för. Det kan vara det slags kamp IS ägnar sig åt, men också bekämpningen av det onda i en själv, sa någon. Nej, det står enbart för inre kamp, sa en annan. Det är den vanliga diskussionen. Men med tanke på att det ägnades en del tid under samtalet att just definiera orden jihadism och jihad hade jag förväntat mig något djupare.
Nabeel Qureshi, vars bok läste i somras, säger att muslimer i väst i princip alltid står för åsikten att islam i alla avseenden är en fredens religion, medan det i andra delar av världen inte är upp till den enskilda muslimen att komma fram till en sådan slutsats, utan det är som imamen säger, och imamen kan mycket väl säga att kamp ska föras mot all världens otrogna. Den ofta framlyfta regeln att krig enbart får förekomma som försvar kullkastades när Nabeel Qureshi, som växt upp som hängiven muslim, började studera Koranen själv istället för att ta till sig sin släkts och sin församlings tolkningar.
Att en religiös skrift tolkas på olika sätt är förstås inget konstigt i sig, men det är sällan en så akut fråga som nu, när så oändligt många människor plågas, flyr och dödas i det som av somliga kallas heligt krig.