”Tjuvjägare tjänar 20 000 dollar på att döda en elefant. En elefant som får leva sin naturliga livslängd drar uppskattningsvis in 1,6 miljoner dollar till landet genom turism. Afrika sitter på en guldgruva och kan bli en ‘super power’ inom naturturism”, sa Nick Brandt när hans utställning ”Inherit the Dust” smyginvigdes under en ”members preview” på Fotografiska i går.

Det här är tredje gången Nick Brandts bilder på elefanter, lejon, noshörningar och andra vilda djur på den afrikanska kontinenten ställs ut på Fotografiska, nu med det varnande budskapet tydligare än någonsin – äldre bilder tagna på djur i sin naturliga miljö har ställts upp på samma plats, som i dag är skövlad och används till exempelvis stenbrott.

Under den förra utställningen, berättade Nick Brandt, skänkte Fotografiskas besökare motsvarande 50 000 dollar som användes till att köpa en Land Cruiser till de rangers som skyddar ett område i Östafrika där Nick Brandts organisation Big Life Foundation är aktiv. Den här gången kommer det också att göras en insamling, men till ett annat ändamål, nämligen ett stängsel som ska hindra vildmarken från att användas till åkermark. Den afrikanska kontinenten är överbefolkad, sa Nick Brandt, vilket gör att utrymmet för vild natur och vilda djur krymper, och det är ett betydligt större hot än tjuvjakt.

Det här lät i mina öron som att afrikanska människors och djurs överlevnadsrätt ställdes emot varandra och att djurens rätt utan vidare var överordnad, och eftersom lokalbefolkningen inte begriper kontinentens bästa ska ett stängsel rent fysiskt förhindra dem att odla marken. Nu tror jag att frågan är mer genomtänkt än vad som framgick under det korta invigningstalet, men det krävs mer och annan information än den här för att mina pengar ska hamna i insamlingen.

I vilket fall som helst är bilderna storslagna. ”Fota och sprid budskapet”, fick vi höra från Fotografiskas sida, så det gjorde jag. Nedan är alltså en preview av utställningen från gårdagens preview av utställningen. Från och med i dag är den öppen för alla och i kväll kommer jag att vara på plats igen för att få se och veta mer.

UPPDATERING

Det längre samtalet med Nick Brandt under öppningsdagens kväll var mer upplysande. Den uppodlade marken är utspridd på ett sätt så att de vilda djuren bara har en smal passage att migrera genom, och elefanter hamnar dessutom ofta på åkrarna och äter av grödorna, vilket medför att de blir avlivade av bönderna. Ett stängsel skulle alltså gynna både människor och djur, och jag utgår ifrån, även om det inte nämndes, att odlingsmark skulle vara ett mindre problem om den planerades strategiskt utifrån ett vildmarksbevarande perspektiv.

Nick Brandts insatser verkar hedervärda, genomtänkta och effektiva, men att jag missuppfattade stängslets funktion vid en första presentation lär ha att göra med att det tveklöst är djuren och det natursköna Afrika som står i centrum. Det framgår att fotografen är medveten om det mänskliga lidandet i samma östafrikanska länder, men det krävs också att man delar hans utgångspunkt för att uppfatta bilderna på avsett sätt. På bilden från en skräpig plats vid betongpelare under en bro, där ett foto av en elefanthona med familj i naturlig storlek ställts upp, omges det av hemlösa vuxna och barn, varav flera har fäst flaskor vid ansiktet för att kunna sniffa lim utan att ens använda händerna. Hjärtat blöder när man ser den ultimata, fullständigt passiva utsattheten. Just då struntar jag, ärligt talat, i ett gäng elefanter.

Men någon måste bry sig om elefanterna också. En annan missuppfattning från min sida var att de foton som tryckts upp på stora skärmar och placerats i olika miljöer var tagna just på de platserna. I flera fall är de så väl inkorporerade i omgivningen, med samma landskap och horisont i bakgrunden, att de smälter in perfekt, men platserna är utvalda för att rent generellt visa den typ av miljöer som uppstått när människor och mänsklig aktivitet spritt ut sig i områden som fram till nyligen var orörda. Intrycken blir deprimerande. Men jag kan inte önska bort människorna, som sagt, bara önska en mer miljökänslig samexistens.