Vi bibliotekarier nämner med jämna mellanrum att det ingår i vårt jobb inte bara att svara på besökarnas frågor utan också att komma fram vad de egentligen vill veta, vilket inte alltid är det de frågar om. I dag stod jag inför ett klockrent fall av det slaget.

En man kom in på tidskriftsavdelningen, som ligger på bottenplan i annexet bredvid Stadsbiblioteket, ett märkligt val av avdelning i sammanhanget, men det verkade han vara medveten om själv. Han hade sett ett intressant TV-program om olika varumärken på Kunskapskanalen och ville veta hur han kunde se det igen, nu när det försvunnit från SVT Play – för TV-program sparas väl i arkiv? Jag satte igång ett detektivarbete, konstaterade att programmet om varumärken var första delen i en serie som hade ett helt annat namn och var producerad av BBC (och BBC-program lär inte hamna i svenska TV-arkiv). UR Play var nästa instans, men det fanns inte där heller, och jag hittade inget originalnamn på serien, men å andra sidan skulle det sannolikt inte ge så mycket i stunden att känna till det, eftersom BBC:s iPlayer inte funkar i Sverige. Så jag letade upp kontaktuppgifter till Kunskapskanalen och sa att det mest effektiva sättet att få veta om programmet går att se igen på något sätt är att fråga dem.

Men så nämnde mannen att det som varit så intressant var informationen om ett visst omåttligt framgångsrikt amerikanskt läskedrycksmärke, och då blev det ju busenkelt. Bara att slå upp det i bibliotekskatalogen, konstatera att flera böcker i ämnet fanns inne på hyllan i Facksal 3 och skicka bort mannen dit.