Jenny H och jag hade den här veckan hemgruppsträff i det fria. Den började med en promenad med bryggorna vid Norr Mälarstrand som utgångspunkt och när vi hade nått Fredhällsklipporna tog vi fram matsäcken. Därmed hade vi rört oss från min bakgård till Jennys, som vi valde att se det. Att ha tillgång till vatten i stan är ju en makalös resurs, och lyxigast av allt var storleken på de revir som gick att muta in. Vi lämnade stigen, gick ut på klipporna, såg ingen alls, ingen alls, ingen alls, två grabbar (de hälsade belevat när vi passerade deras klippa), ingen alls, ingen alls, och så satte vi oss på en bänkliknande plan klipphäll. De enda som passerade i vårt synfält var förare och passagerare i de många båtarna ute på Mälaren.