Höll nyss på att freaka ut av stress i och med att jag parallellt studerar Kungsgatan under tidigt 1900-tal, organiserar nästa lunch för hemlösa och bokar restaurang i London, samtliga uppgifter brådskande, vilket mina medmänniskor med rätta påminner mig om. Sedan stannade jag upp – jag är ju helt såld på Stockholms historia, det är en ynnest att få vara med i gänget som arrangerar hemlösluncher och lyxen att äta i London ska vi inte tala om. Visst, klockan är mycket och ögonen svider en aning, men här finns gott te, en ny sort som jag köpte i Portishead häromdagen, tulpanerna på bordet har slagit ut så där lagom just nu och eftersom jag ska vara uppe en stund till tänker jag lyssna på en eller två favoritlåtar medan jag värmer mer vatten och brer några smörgåsrån.

Nu känns det mycket bättre.

Medan jag knaprar på smörgåsrånen ska jag läsa igenom Sven Auréns betraktelse, publicerad 1938, om Kungsgatan som Stockholms Broadway. En fantastisk text. Sedan ska jag sova.