”Du Croisier, som var en hätsk natur istånd att ruva över sin hämnd i tjugu år, greps gentemot notarien och släkten d’Esgrignon av ett sådant där dovt, allt uppslukande hat som man kan finna i landsorten.”

Läser Balzacs Antikkabinettet från 1838 inför tisdagens läsecirkel på Gamla stans bibliotek. Inte lättsmält någonstans. Ångrar lite att jag inte provläste innan jag basunerade ut att nu, hörni, ska vi läsa Antikkabinettet allihop! Men jag har inte kommit långt, det kan ordna upp sig. Och som vanligt är det en stor tillfredsställelse att ta sig igenom äldre, främmande litteratur, oavsett vad man tycker om den.