Mireia från Barcelona, en av mina couchsurfarkontakter som snabbt blev en av mina vänner, har nu bott i Sverige i drygt två veckor. I går satt vi ett par eftermiddagstimmar i den tryckande, nästan spanska värmen på Non Solo Bars uteservering och pratade jobb och kampen om personnummer. Jag önskar att jag kunde trolla fram bådadera. Men Mireia är tuff, trivs i Stockholm, har många vänner här och gör sitt yttersta för att skapa sig en tillvaro och en framtid i den här stan. Och jag hejar på.

När jag tog sällskap med Jenny H från kyrkan i förrgår nämnde jag att jag skulle fika med min barcelonska vän nästa dag, och eftersom Jenny har bott i Barcelona i två år ville hon gärna träffa henne. Det slutade med att de bytte nummer och pratade om att ha språkutbyte, svenska mot spanska. Den brett språkbegåvade Mireia är däremot ingen siffermänniska, utan är tvungen att ha sitt svenska mobilnummer fasttejpat på mobilen, men läste upp siffrorna på svenska.

Sedan gick jag och Jenny till Korskyrkan några minuter bort och anslöt oss till kvällens städgrupp.