I går diskuterades En dåres försvarstal över te, shortbread och chokladbitar i Sture biblioteks soffhörna. Att prata om den som ett skönlitterärt verk var i princip omöjligt, trots att August Strindberg själv genomgående kallar den sin ”roman” om äktenskapet mellan Axel (August) och Maria (Siri). I korta drag blir Axel, som arbetar på Kungliga biblioteket men vill slå igenom som dramatiker, bekant med Maria, en ung och vacker friherrinna, och hennes man. Axel börjar snart beundra Maria på avstånd, sedan idolisera henne och hennes skönhet. Så småningom blir ömsesidiga känslor uppenbara och affären utvecklas i rask takt – de börjar träffas på tu man hand, Maria skiljer sig, hon och Axel gifter sig, de får barn och Axel hjälper Maria göra karriär som skådespelerska, samtidigt som han producerar och publicerar sina litterära verk.

Men så snart Maria berättat för sin make friherren att hon kommer att lämna honom och relationen med Axel inte längre är förbjuden är också magin borta. Den ena partnern retar gallfeber på den andra och tvärtom.

Av en tillfällighet fick jag samma dag låna ett skört och välläst exemplar av Handbok öfver Stockholm för resande från 1886, samtida med romanen. Bland mycket annat finns där uppslagsordet ”Kalas”, där man kan läsa en skämtsam beskrivning av hur ett typiskt stockholmskalas går till. Det är gott om bjudningar i En dåres försvarstal och som avslutning på läsecirkeln läste jag upp det här stycket:

Då gästerna ätit, taga de afsked. Men innan de gå, så försäkra de att de haft ”rysligt roligt” eller ”tillbringat en särdeles angenäm afton”. Damerna småle så sött åt fru X. och hon småler lika sött tillbaka. Och herrarne slå ihop klackarne och bocka sig. De hyggligaste tala icke illa om fru X. och hennes ”tillställning” förrän de kommit ut ur huset men de andra genera sig icke att börja prata redan i tamburen. Lyckligtvis hör fru X. dem icke. Så godt är det! Snörlifvet har pinat henne hela aftonen; nu löses det upp. Gråtande dignar hon ned på en soffa och bedyrar ”att aldrig, aldrig mer skall jag hålla ett kalas”.
Fjorton dagar derefter har hon ett igen, och fullt hus är det då med.