Som lektör, vilket betyder flexibel alltiallo, för LL som är synskadad börjar man alltid med ett ganska långt fika då man dricker kryddte och hinner reda ut ett och annat, just i kväll amerikanernas benägenhet att bevara terrorsåret på nedre Manhattan oläkt, för att sedan kasta sig in i en annan värld, på något sätt relaterad till LL:s arbete som sjukgymnast. De patienter hon jobbar med, barn och vuxna, är också synskadade. Ofta handlar mitt jobb om att söka och läsa upp vetenskapligt material, just i dag rörande mätning av stressnivåer, och under vårt förra pass handlade det om … ja, något slags ljuskänsliga celler i näthinnan. Jag läste upp olika studiers sammanfattningar, med rader som: ”Our results demonstrate that melanopsin retinal ganglion cells resist neurodegeneration due to mitochondrial dysfunction and maintain non-image-forming functions of the eye in these visually impaired patients.” Om jag stakar mig då och då? Det händer.

Som avslutning hjälpte jag till med att ändra en Facebook-inställning som ledde till stora mängder ointressanta mail och med nedladdning av ett par talböcker. Nästa gång tror jag vi ska jobba med PowerPoint-presentationer samt notbladssortering.