I dag kom Vårt Kungsholmen-numret där jag presenteras som ny bloggare. Nej, jag bor inte på Norr Mälarstrand och nej, Kungsholmen är inte den bäst bevarade stadsdelen enligt mig (fast den är delvis mycket välbevarad) och det var inte alls min mening att mina uttalanden skulle peppras med årtal (vem kommer att bli sugen på att gå in på bloggen om min uppfattning av historia tycks vara att rabbla hårda fakta?). Men ett och annat stämmer, och de värsta grodorna kunde jag förhindra genom att texten (men inte hela) lästes upp för mig i veckan. Därför står det nu inte att det fanns munkar på Kungsholmen på 1800-talet, utan 1400-talet, och inte att jag jobbar på Riksbiblioteket, utan Regionbiblioteket, och inte att webbkursen jag jobbar med heter dela.nu, utan delning.nu.
Men ja, huvudbudskapet är att jag bloggar historiskt om Kungsholmen. Helt riktigt.

Åh, har hänt mig ett flertal gånger då jag/våra verksamheter varit med i lokaltidningar och andra forum. Tråkigt och irriterande men hur som helst är det ett jätteroligt att du bloggar och skriver om kungsholmen ur ett historiskt perspektiv.
Ja, visst är det frustrerande? Eftersom telefonintervjun blev ganska rörig bad jag om att få läsa texten innan den publicerades, med vetskap om att man sällan får det, och mycket riktigt, det gick inte för sig. Hemskt synd, för det slår ju tillbaka på tidningen när man blir missnöjd och det till och med blir faktafel. Nåväl. Det är jätteroligt med bloggen, jag har en del uppslag på teman och infallsvinklar och planerar att låna hem en bunt Kungsholmsböcker i dag för att plugga lite. 🙂