Så här dags skulle man ha suttit på Dramaten, men ”Under hallonbusken” blev inställd på grund av sjukdom, så i kväll blir det jag och Herman Lindqvist, närmare bestämt ”Hermans historia”-avsnittet om drottning Désirée. Under tio års tid var Uppsala-valborg obligatoriskt, sedan har det blivit vanligt brasfirande i Stockholm några gånger, men så här lågt har nog aldrig sjunkit på en valborgsmässoafton. Nä, nu tar jag en bit fudge och försöker lära mig något om svensk historia.
När jag för en gångs skulle hade kvällen fri borde jag väl gjort något trevligt. Men det blev hemmakväll med kattpojkarna istället. Jag gillar inte at vara ute och frysa och det gör man ju lätt när man står still och lyssnar på vårtal och manskör.
Oftast tycker jag det är värt det – manskör har sin charm, åtminstone en gång om året, men helst ska de heta Orphei Drängar och sjunga i Uppsala – men att spontant leta upp ett firande på grund av ändrade planer var inte så lockande. I tider då hemmakvällar är en sällsynt ynnest kan man ju faktiskt ta vara på dem.