MCDLXXXIII Betaltoaletter och därtill hörande aggressioner

Att Sture biblioteks (och tunnelbanestationens enda och därmed välanvända) toalett kostar fem kronor att öppna är en skållhet potatis. Det blir en hel del sura miner och fuskande bland besökarna (medan andra snällt betalar, förstås). En av de mer kreativa reaktionerna fick jag tidigare i dag.

Besökare: Jag ser att det kostar fem kronor att komma in på toaletten. Jag har inga pengar på mig, men om jag lovar att ge dubbla summan till en tiggare i tunnelbanan, kan du öppna åt mig?
Jag, med glad bibliotekariemin: Annars går det bra att betala med kort.
Besökare: Okej.
Jag: Men du kan förstås ge pengar till någon i tunnelbanan också!
Besökare: Nej, då har jag ju bränt pengarna. Om den personen svälter ihjäl är det ditt fel.

Vilken tur att sambandet mellan svält och bibliotekens betaltoaletter äntligen uppdagats.

MCDLXXIX Barnvagnskrig

Jag står nära dörrarna i en tunnelbanevagn när en kille med barnvagn och hans kompis stiger på. Jag misstänker att de vill använda min plats som barnvagnsparkering, ler en aning och flyttar bort samtidigt som de styr åt mitt håll. Ingen blick, inget tack. Ja ja, de noterade väl inte min gentila manöver, tänker jag, och börjar sedan lyssna på vad barnvagnskillen håller på att berätta för kompisen, med upprört och viktigt tonfall. Det handlar om hur (valfri svordom) jobbigt det är att ha barnvagn i tunnelbanan eftersom folk är så (annan svordom) självupptagna att de inte flyttar på sig. ”En gång bad jag folk flytta när jag kom med vagnen, men de gjorde inte det, så jag körde rakt fram och klämde in en kille …”

Till dig, buffliga småbarnspappa med stripigt hår på Hagsätra-linjen: Jag har några enkla tips som kan underlätta din vardag avsevärt. Tveka inte att höra av dig.