Sitter och förbereder inför morgondagens föredrag om Östermalms historia, men frestas hela tiden att ta tyskalektioner i Duolingo-appen. Bara en lektion till … och en till … Det är så tillfredsställande att höra fanfaren när man är klar. Och vad sägs om det här skrytet!
När det gäller tyskaträning gillar jag Slow German, som jag tycker är på precis rätt nivå för mig som läste tyska i tre år på högstadiet och två på gymnasiet – jag förstår kanske hälften, om jag anstränger öronen ordentligt och gräver djupt i minnet. Med andra ord är det en stor utmaning, samtidigt som jag hänger med tillräckligt mycket för att kunna klappa mig själv på axeln emellanåt.
En Slow German-lektion består av en tydligt uppläst text på vilket ämne som helst med tysk koppling – tyska djurparker, tyska pensionärer, tysk humor. Det är lyssnarna som har föreslagit ämnena. Man kan lyssna rakt upp och ner, via podcast eller Slow Germans hemsida, eller lyssna och läsa samtidigt. Hela texten dyker upp på skärmen även när man lyssnar i mobilen. Mycket fiffigt. Sehr geschickt.
När man får för sig att man ska lära sig tyska genom självstudier är det bra med kontakter på rätt ställe. Så fort Maria på Goethe-institutets bibliotek fick reda på att jag tänkt återuppväcka min skoltyska efter en lång, djup och mer eller mindre ostörd sömn blev jag överöst med tips och idéer. ”Kom hit så skräddarsyr jag ett paket till dig med grymt lång utlåningstid”, sa Maria, och ganska sent i går eftermiddag kom jag dit, då hon höll biblioteket specialöppet bara för mig. Efter en fika mitt i det lilla biblioteket fick jag en jättehög med barnböcker, musik, ljudböcker, filmer, tidskrifter, poesi, en grafisk roman, en parlör och en bok med traditionella språkövningar. Och förmodligen något annat som jag glömt. Nu kommer jag inte undan! Ich habe Deutsch zu lernen!
Theomis 