Jag har redan tidigare gjort reklam för Threads of Hope och nu gör jag det igen. I ett paket med massor av frimärken anlände i dag min väska som jag beställt från det här fenomenala företaget i Aten, där utsatta kvinnor får en ny chans i livet. Det finns andra fina textilprodukter också. Win-win-shopping!
För några veckor sedan uppmanades vi i Korskyrkan att skänka en extra slant till ett arbete för och med utsatta kvinnor i Aten som vi är indirekt delaktiga i genom ett missionärspar. Vi var många som öppnade våra plånböcker och det blev ett ordentligt bidrag till Threads of Hope, som under coronakrisen har varit tvungna att sätta verksamheten på paus. De kvinnor som genom företaget får yrkesträning och arbete har därmed fått stå utan inkomst. Det är så klart bara ett exempel av väldigt, väldigt många just nu, men arbetslöshet slår hårdare mot vissa än andra.
Stötta gärna arbetet genom att köpa en fin tygväska, ett par grillvantar eller något annat från Threads of Hopes butik! Bra presenter!
Det är jättefint, jag vill ha det, nu på en gång, men när ska jag använda det? tänkte jag när jag såg halsbandet med den rökfärgade kristallen på Plezuro i torsdags kväll, då en rad butiker i Birkastan höll specialöppet. Rabatten för kvällen hjälpte beslutet på traven och bekymret över tillfällen att ha halsbandet på sig visade sig vara helt ogrundat. Det har redan varit på konsert och hängt med en vanlig söndag på gudstjänst. Thunder heter den helt nysläppta kollektionen från Elena Stockholm. Ovan syns Elena själv, på plats i butiken med de egna smyckena på sig.
Det var jag och Anna som tillsammans förvandlades till shopaholics för en kväll (vilket hon beskriver här) och hade hejdlöst trevligt i de två butiker vi besökte under den dryga sista timmen de hade öppet, fram till nio. Godsaker serverades i båda. Anna köpte en klänning på Plezuro och en tröja på Rosie på samma gata, där jag först mest gick runt och kände på sjalar och åt makroner, men snart lurades av Anna att prova en klänning. Snygg, bra passform, okej pris. Man kan inte ha för många knälånga klänningar.
På väg därifrån pratade jag och Anna om win-win-situationen när man blivit stamkund. För näringsidkaren är fördelen uppenbar, och för oss som kunder blir servicen mer personlig, man kan fråga om tips och råd och även komma in bara för att se sig omkring, utan att känna sig dum för att man inte köper något just den gången. Tänker mer och mer i de banorna nu när jag har ”min” frisör, ”min” tandläkare och till och med ”min” butik där jag hittar klänningar och accessoarer. Valfrihet och utbud i all ära, men nu är mitt mål allt oftare att hitta det jag gillar och hålla fast vid det.
På lunchrasten i går passerade jag Bik Bok på Kungsgatan, där det var halva priset på allt. Jag struntade i att jag är minst tio år för gammal för att handla där, gick in bland alla shoppande tjejer och ryckte åt mig några plagg. Vänta på provrum hade jag inte tid med, så jag gick direkt och väntade på min tur i kassan och stod då precis vid ett frestande nagellackställ. Jag hade ju funderat på att skaffa någon ny färg. Billiga var de, så jag kunde ju ta mer än en. Mer än två, kanske. Och den. Och så den.
Det blev åtta nya nagellack, två klänningar, en tröja och några sockar. Jag var nyfiken på om klänningarna, som var i samma modell, skulle passa, så jag provade den ena när jag kom tillbaka till biblioteket och behöll den på, tillsammans med tröjan. Gick lite från vinter till vår.
Tyckte att innevarande nagellack fortfarande passade bra, så jag målade inte om.
Att shoppa på Etsy är en av mina laster. De här vantarna anlände i går och invigdes på väg till jobbet i morse.
Goodiebag (i ordets rätta betydelse) och 20 % rabatt, så ska man shoppa i sin favoritbutik. Köpte en klänning och en tunika – alla plagg är i ett eller få exemplar så att man känner sig extra unik – och lyckades passera smyckena med en snabb blick.
Plezuro ligger långt in på Rörstrandsgatan och är väl värd den eventuella omvägen.
Theomis 