MCLIV Smyckesutställning på Nordiska museet

Screen Shot 2013-06-02 at 11.20.21 PM
Ett till museitips – smyckesutställningen på Nordiska museet, liten till ytan, men mycket innehållsrik.

Men först ett tips till museet. För en vecka sedan gav jag min mamma en kombinerad mors dags- och födelsedagspresent i form av museets mors dag-paket, visning av smyckesutställningen och ett exemplar av utställningskatalogen. Det här var första gången museet erbjöd ett sådant paket, vilket i sig var en riktigt god idé, men jag föreslår en modifiering till nästa gång. När jag skulle förköpa presentkortet ville jag också boka plats för mig själv på visningen, men det gick inte. I materialet stod att resten av familjen kunde vara på lekavdelningen medan mamman gick på visningen – lite märkligt att utgå ifrån att det är småbarnsmammor som kommer att få paketet i present, eftersom jag misstänker att det är lite mognare kvinnor som är museets vanligaste besökare. Efter en lång diskussion mellan kollegerna kom de fram till att jag kunde komma dit och köpa en vanlig entrébiljett och i mån av plats följa med på visningen. Men när vi väl stod där vid kassan i söndags började diskussionen om och det tog en bra stund innan personalen gick med på att jag slapp köpa ett mors dag-paket till mig själv. Plats på visningen fanns det, minst sagt, vi var kanske sju personer, och snittåldern var hög. Två personer, förutom jag själv, verkade vara vuxen dotter respektive son till en presentmottagare.

Men själva smyckesutställningen klagar jag inte på alls, och inte visningen heller. Jag är ett stort fan av visningar, det går inte att jämföra eget tittande i museimontrar med att någon berättar om bakgrunden till det man ser, och smyckesvisningen var inget undantag. Vi fick bland annat höra om historiska bröllopstraditioner och olika samhällsskikts inflytande över smyckesmodet och till och med fingra på ett armband tillverkat av hår.

I en av montrarna fanns ett urval smycken som alla hade en extra speciell historia. Dessa kunde man också se och läsa om på digitala skärmar, och nu upptäckte jag att samma funktion går att nå via Nordiska museets hemsida. ”Guldkorn” heter urvalet och kan ses här. Förslag: Klicka på ringen med de fyra olika ädelstenarna ordnade i en kvadrat. Inuti finns en liten överraskning …

DCCCLXIII Chokladfestivalen 2012 – ett effektivt besök

Min enda chans att besöka Chokladfestivalen på Nordiska museet under dess tre dagar var den här eftermiddagen efter gudstjänsten, då jag dessutom var med i kyrkkaffegruppen, vilket innebär att man är bland de sista som lämnar stället, och sedan var tvungen att gå hem emellan och byta skorna som blivit sjöblöta i regnet.


Nåväl. Jag kom fram med en skramlade gammal spårvagn – de bästa! – strax efter fyra och hade alltså möjlighet att ta del av festivalens två allra sista timmar, men var effektiv och klar på en och en halv. Jag tror att i alla fall något av mina inköp gjordes till rabatterat slutet-av-festivalen-pris.


Annars kunde man inte direkt ana att festivalen var på upphällningen. Det var gott om folk och trångt framför de utställare som var bra på att hålla fram brickor med smakprover och de som sålde praliner och chokladkakor till särskilt bra pris.


Efter en första köprunda i vänstra delen av hallen gick jag över till den högra och hittade Ellinor vid Amedeis bord. Där var de saliga över att just ha vunnit tävlingen där besökarna röstar fram godaste chokladen, vilket blev deras ”Trinidad”. Jag fick en liten smakruta som jag ännu inte ätit, den ligger på en hedersplats bland min övriga chokladshopping, men jag räknar med att gilla den. Sedan fick jag pralinsmakprov och köpte flera små askar, varav en blev kompisfylld med ett par extra praliner. Man ska känna folk i chokladbranschen. Ellinor lärde mig också hur jag ska hälsa på folk i Sydafrika, dit jag planerar att åka om några månader, men jag har redan glömt vad det var man skulle säga. Innan Ellinor själv åker dit igen strax efter årsskiftet ska jag be om en liten språk- och kulturkurs.


Jag hann till och med se lite av museets utställningar en trappa upp, och när jag hade tittat klart gick jag till en av kortsidorna där på galleriet varifrån man hade bra utsikt över hela festivalhallen. Jag tog en bild, som jag Instagramade och gav taggen #chokladfestivalen. En sökning direkt efter uppladdningen visade att någon tagit i princip en likadan bild från samma plats och med samma taggning och laddat upp den 20 sekunder tidigare.  Ibland är man inte så unik som man kanske tror.


Ingen kan i alla fall anklaga mig för att snåla. Påsarna vägde tungt när jag gick från festivalen. Allt ser ut att vara alldeles delikat, en del märken var nya för mig, andra gamla favoriter, som göteborgska Flickorna Kanolds snygga praliner. Och då besinnade jag mig ändå flera gånger och hoppade över några tryfflar och läckra chokladbollar.