DCLXXXVI Serber

Läser den korta DN-texten om att Gert Fylking på något sätt jämfört serber med Breivik, ett uttalande som ledde till flera JK-anmälningar, men som man avgjort inte var av brottslig karaktär – ska man förmoda att det var humoristiskt menat? Jag har själv inte hört det.

Oavsett vad Gert Fylking sagt associerar jag direkt till det Daniela pratade upprört om, när jag träffade henne i hennes hemstad Belgrad för två veckor sedan, nämligen att serber känner sig som fritt villebråd för alla möjliga slags förolämpningar. Bland annat nämnde hon ett aktuellt fall med en konstnär som använt döda djur i sin konst, något som väckt mycket uppmärksamhet. Men när den etiska frågan om vad man får göra med döda djur diskuterades i media pratade man inte om konstnären som konstnär, utan om personen i fråga som serb och beteendet som typiskt serbiskt barbariskt.

För den som har något ärende till Belgrad och har hört det ena och det andra om serber kan jag nämna ett par iakttagelser. Daniela pratade om staden som väldigt trygg och säker, här behövde man inte vara rädd att utsättas för brott i första taget, vilket väl är något man gärna säger om sin stad, tänkte jag, men hon levde som hon lärde. Hon lämnade väska och systemkamera på bordet när hon gick till bardisken och beställde, liksom andra verkade göra, och på kvällen gick vi, ett sällskap på fyra personer, längs mörka och ödsliga gator och prång och tittade på graffiti utan minsta tanke på att området skulle vara obehagligt, bara tomt och tyst.

Tack och lov att den genomsnittliga serben inte låter sig formas av fördomsfulla karaktäriseringar.