Istället för att manifestera så mycket själv i år var jag en sväng i Kungsan och gladde mig åt att många andra gjorde det. Efter lite spejande hittade jag Västerås-Annika och hennes föräldrar och pratade med Annika en stund så pass långt från scenen att vi kunde överrösta Frälsningsarméns sångare.

Hade jag börjat leta hade jag nog hittat stora delar av bekantskapskretsen i Kungsträdgården och det hade varit väldigt roligt att vara med, men nu önskar jag dem en bra gudstjänst, ber för öppna hjärtan hos förbipasserande stockholmare och lämnar city. Tänk om man kunde vara på flera ställen samtidigt.