MCCXXVI Berns 150 år

20130801-231221.jpgHurra för Berns, 150 år i dag! Av någon obegriplig anledning ägde själva firandet rum 10-17, då vanligt folk som Sofia och jag är på jobbet, men vi firade med middag på Berns Bistro (då vi även firade varandras födelsedagar i efterskott) och tog desserten i soffgruppen inne på Asiatiska. Sofia hann hem och byta om medan jag kom i jobbkläder, men jag hade i alla fall tagit av de bekväma snörskorna och tagit på ett par vintageskor – mammas gamla, ”flygvärdinneskorna”, som hon kallar dem, i svart sammet och med lagom hög klack.

Sofia köpte det sista exemplaret av jubileumsboken om Berns historia i hotellreceptionen (för dagens specialpris, 150 kronor) och vi gick därifrån på topphumör, tacksamma för att den här stan erbjuder möjligheten att tillbringa en kväll under så ståtliga kristallkronor – samtidigt som det är kontrasterna som gör livet intressant. Vi hade delat historier från helt andra sammanhang under kvällen, om allt från hur ofräsch man känner sig efter bara någon halvtimme på en het italiensk vandringsled till utmanande personligheter, präglade av missbruk och psykisk sjukdom, som vi möter i våra respektive jobb. Vi hör till den lyckliga skara som kan förflytta sig mellan miljöer, från enkelt till märkvärdigt och tillbaka.

Den trogna läsaren vet att jag med jämna mellanrum sjunger Berns salongers lov för att i nästa andetag hitta en eller annan aspekt att kritisera, och jag tänkte inte bryta trenden. Kvällens upplevelse var tämligen helgjuten, god mat och schyst service, så det handlar inte om det. Men häromsistens kom ett nyhetsmail från Berns med en länk till en intervju på hemsidan. Jag brukar verkligen inte ta upp webbutrymme till att dissa mina medmänniskor offentligt, och makeup-artisten Jonas Hallberg är säkert en kalasfin människa på många sätt, men hur tänkte Berns när de publicerade den här intervjun? Är det en parodi? ”The Parkers Hotel i Palm Springs är helt fab och mycket stylish …”

CCCLXXIX Några skäl att höra Cotton Club på Berns

imageTidigare har traditionen varit att dra ihop ett gäng och gå och lyssna på JB Quartet när de spelat vissa söndagskvällar på Berns, och samtidigt äta vällagad asiatisk mat i elegant miljö. Söndagsunderhållningen i höst är istället Cotton Club med Richard Häger i spetsen. De klär sig i vitt och spelar lite allt möjligt från Sinatra till Earth, Wind & Fire, den här gången med Kayo och Gladys del Pilar som gäster (och Gladys betraktar vi Korskyrkefolk som en av oss, eftersom hon är gift med vår förra ordförande Christer Bergh). Om JB Quartet är ett lättsamt gäng är de här så avslappnade att man tror att man är med på ett rep i någons källare, fast med kristallkronor och väldigt god mat.

Cotton Club spelar två gånger till under hösten.

CCCV Singapore Street Food

image

Berns terrass och Singapore Street Food med Sofia och Anna B i kväll. Trevliga grabbar tog emot beställningar i bardisken (och spelade Alfapet däremellan hela kvällen) och när jag bad snällt fick vi till och med upp en kanna jasminte från restaurangen där nere.

Den flådiga Bernskänslan får man inte, på terrassen är miljön enkel, lite plastig rentav, men med avslappnad atmosfär. Maten är god, med stingiga såser, och prisvärd. Öppet till 15 september. Beroende på om man gillar karaoke eller inte kan man välja olika veckodagar.

CIII JB på Berns

image

Har haft en grymt trevlig kväll med vänner på Berns Asiatiska. JB Quartet, som tidigare spelade regelbundet på Berns någon söndagskväll i månaden under vinjetten ”Sköna söndag” eller ”Sunday Sessions”, höll hov med sin karakteristiska soulblandning. Hoppas de tar sitt förnuft tillfånga och går tillbaka till en gång i månaden, eller ökar på till varannan söndag. Inte varje, då skulle jag bli ruinerad.